Slutresultat och firar

Tisdag 22/12

Jaha, då var det dax för läkarutlåtande angående senaste magnetröntgen. I går hade jag träff med kirurgen igen och han visade mig de senaste bilderna. Och kan man tänka sig - Jag har en helt normal hjärna igen.

HURRA !

Även det fyllnadsmaterial som dom knölade in för att stoppa blödningen har helt försvunnit. På insidan finns inga spår efter operationen och alla mina små grå celler har återtagit det utrymme som del dumma tumören lade vantarna på.  Det är faktiskt rätt fantastiskt, om man tänker efter.
Vid operationsstället, på utsidan är jag fortfarande lite öm och lite knölig, men det är precis som det ska och det syns inte.
Jag fick även se en bild på själva "luckan" in till boven i dramat.  Det ser faktiskt ut som om dom har använt IKEA-skruvar. Ni vet, såna där som man sätter in, en från varje sida och sen vrider den ena ett halvt varv. Såna har jag i huvudet, fast dom är gjorda av titan. Och dom lär jag få leva med resten av livet.
Jag bad att få operationsjournalen för jag tänkte att de kanske kunde vara intressant. - Vad skulle jag med den till. Jag fattar inte ett skit! Men det kanske är lika bra det, för jag vet inte om jag vill veta.

Läkaren pratade lite om den fortsatta återhämtningen. Han påstår att det här är att jämföra med att ha haft en stroke och att det nog tar 6-12 månader innan man är helt återställd. Man har samma symtom, både fysiska och psykiska. OK - det var jag nästan beredd på.
Läkaren sa också att jag inte såg rädd ut längre....... Jag håller inte med om att jag varit direkt rädd, fast fundersam har jag nog varit, men jag skulle aldrig erkänna det.

Ang min käke som vägrar att öppna sig speciellt mycket, fick jag förklaringen till. Han har skurit av muskeln där för att komma åt vid operationen. Men det är bara att träna på. Att det svullnar och gör ont är inte farligt - Det är bara att töja på! Så, snart kan jag kanske äta hamburgare igen.

Nu slipper jag snart medicinen också, för i morgon börjar nedtrappningen på epelepsitabletterna och om en vecka är jag av med dom. Så skönt! Och jag får dricka alkohol (om jag lovar att inte "hälla" i mig).
- Men, detta innebär, återigen att jag inte för köra bil..... Inte på 2-3 veckor. Pust, men okej då. Skulle jag få ett krampanfall är det inget farligt men vi ska åka till akuten för säkerhetsskull.

Nu är jag skjukskriven 3/4-tid, januari ut och jag jobbar på så mycket jag orkar.
Och går var det verkligen max. Efter läkarbesöket var jag på två jobbmöten som även krävde att jag engagerade mig (jobbigt va).
Efter det åkte jag till NK och belönade mig med en ny handväska. Jaaaaaa ! Sen åkta jag och köpte julklappar. Efter det åkte jag hem och plock-städade lite. Sen..... fick jag  - ETT GLAS VIN. Efter det somnade jag i soffan.

I dag har jag fixat jul-naglar och livet leker.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR på alla er där ute.

// Tusen kramar ifrån mig.

Magnetröntgen

Igår var det röntgendax igen!
Magnetröntgen har jag bara gjort en gång tidigare och det var direkt efter att tumören upptäcktes på S:t Görans sjukhus i juli. Tekniken man använder i magnetkameran bygger på magnetfält och radiovågor vilket tydligen ska innebära att man inte utsätts för någon strålning. -Vet inte om jag litar helt på det! Magnetkameran för ett sju jäkla liv, men den här var faktiskt lite tystare än den på S:t Göran.
Man blir körd långt in i den väldiga maskinen och ligger med hörselkåpor på sig. Via dom talar röntgensköterskorna om hur lång nästa bildserie kommer att vara. Man har också en lite gummiboll som man kan trycka på "om man får hemlängtan", som sköterskan sa. Efter 4 bildserier blir man utmatad och itryckt kontrastvätska. (Det var den som var så dyr, ca 1000:-) I går tog dom 11 serier med bilder där vardera serien är mellan 30 sekunder och 6 minuter. Det tog en stund och jag höll faktiskt på att somna.
På tisdag ska jag träffa läkaren och får svaret.  - Håller tummarna!

Magnetkamera (MRT)

Jag märkte lite senare att jag nog var lite trött. För när jag hade varit på K-rauta i Bromma, och klev ut i snön igen, hade jag fortfarande dom små söta blåa tossorna på mig.   - Pinsamt!

And moving forward

Idag är det fredag och bättre än gårdagen. På en skala 1-10 var det idag en 7:a - 8:a.

Körde ett halvhjärtat yoga pass framför TV och framför en mycket fundersam katt, som nog var helt övertygad om att nu har det fullständigt brutit ut i komplett vansinne.
Det som nästan alltid fungerat hur jag än har mått är promenader. Idag sken solen och trots att det var minus 11 grader ute tog jag en riktigt rask promenad. Återigen bland pensionärer, barnvagnar och andra sjukskrivna. 5 km på 1 timme och det känndes jättebra. - YES !!

Ny läkartid till operatören erhållen den 21 december. Då får jag domen på senaste datomografin och den magnetröntgen som görs nu på onsdag. Hoppas att han inte hittat mer än det som ska vara där den här gången..... Nu får det vara nog. Jag vill ha nubbe till mammas sill !

Min 7:a - 8:a ändrades under kvällen till en stark 9:a. Vi var på Bryggan på Ålstensmacken och åt julbord med massor av goda vänner. - Tänk vad trevligt sällskap kan göra för välbefinnandet. Trött blev jag, men vad gör det.

Jag vill passa på att skicka ett stort varmt hjärta som tack till alla er som följer bloggen och som har stöttar mig på alla andra sätt.
Alla vänner och alla släktingar - ni ska veta att det hjälper oerhört mycket.
Nu har jag äntligen blivit lite sällskaplig av mig igen, men under flera månader har jag varken orkat eller velat prata med nån, eller träffa nån. En konstig reaktion kanske men jag är glad att ni har respekterat det och ändå funnit kvar.

Tusen tack till alla er "där ute" . Jag älskar er :-)

And back again

Oj oj oj, den helgen tog på krafterna. Det är redan torsdag men jag är forfarande rätt ordentligt trött och huvudet bråkar. Men ändå är jag riktigt nöjd. Det var så skönt att känna på att kroppen funkar så bra ibland. Nu får man väl finna sig i att vara seg ett tag. Försökte powerwalka i morse på löpbandet men höll på att ramla av. Nåja, den återhämtar sig.

Jag är i alla fall igång och jobbar lite. Ja, det är inte mycket, men det ska i alla fall bli 25% utslaget på en vecka är det tänkt. Vissa dagar ½ timme och vissa 4, beroende på status.

Och igår var jag hos frissan och fixade till frisyren och lite färg. - Jätteskönt! Det var 4 månader sedan. Jag tog ett kort på mitt nya jag men såg så fruktansvärt rynkig ut, så det tänker jag inte lägga ut!

And keep on trying

Nästa testkörning: Längskidåkning.

Det här gick riktigt bra! Och det var så underbart vackert i skogen, trots att det snöade en del på slutet.

Det var inte mycket uppspårat, men Jag och Anders tog en vända fram och tillbaka i det som fanns uppe vid HC/Högfjällshotellet. Totalt var vi ute 45 min och farten var relativt god så vi gjorde nog sissådär 5 km i alla fall. - Underbart!

Keep trying

Jag ägnar tid åt att försöka få fart på kroppen igen. Konditionen är i botten, ett kassaskåp är betydligt smidigare och det är enklare att böja en stålbalk än mina morgon-knän. Så, varje dag som jag känner att det finns lite energi, försöker jag att prova på något och träna på något. Jag har tidigare varit rätt flitig med mina promenader, som jag utökat och speedat upp varteftersom kroppen tillåtit. Nu har jag kört yogapass(framför TV,n) , gått och sprungit på löpbandet (hemma), kört lite styrketräning (också hemma) och varit på gympa (baspass). Ibland funkar det jättebra och ibland lite sämre. Orken och energin varierar rätt mycket och vissa dagar är jag så trött att det räcker med att borsta tänderna, men om jag inte testar mig fram så blir det ju aldrig bättre. So - keep trying!

Igår tog jag ett stort kliv till, faktiskt det största hittills. Vi är i Sälen över helgen och här är man ju för att åka skidor. Så jag kastade mig förstås ut i slalombacken.  Ååååh, skit, mina stackars ben......... Men det gick, och det var inte konditionen som var sämst utan musklerna (som vanligt). Dessutom pendlade temperaturen mellan -16 och -17, så det blev bara 5 åk.    -Men jag kunde.....
 - Jag har åkt slalom! Och idag hoppas jag kunna testa längdåkning.

Stilen är inte den bästa, men jag lovat att den ska blir bättre längre fram på säsongen.

Det senaste veckorna har jag haft ont i huvudet totalt tre gånger. Illamåendet kommer inte heller lika ofta. Men det dyker fortfarande upp någon gång i mellanåt. - Framför allt när det är något som måste göras (typ ta hand om disken, mangla lakan och gå ut med soporna....) Såret är lite ömt och fortfarande har jag stora problem med min käke, men det är allt.

Inget nytt läkarbesök närmaste veckorna. Farbror doktorn vill först att jag även gör en magnetröntgen och det är bokat till den 16 dec. Tydligen så tittar han på olika saker från den röntgen och från datortomografin.
Jag är försöksobjekt i ett forskningsprojekt där dom bla provar en ny typ av cement. Hahaha det låter nått det! Man undrar just vad dom har gjutit eller byggt för nått i huvudet på mig. Nått fundament av något slag. Dom kanske har byggt en lite bro. En bro mellan det ekonomiska centrat och shoppingcentrat, så att  jag blir ännu bättre på spendera pengar. Nä, i verkligenheten är det så att dom testar ett nytt material för att täppa igen borrhålen (det här är faktiskt sant).

So long...

Fortsättning följer..............

Det här stället kan jag vid det här laget. Aldrig tidigare i hela mitt liv har jag ens varit i närheten av ett "frikort" och nu har jag användt det så många gånger att jag tappat räkningen.

Tillbaka igen för kontrollröntgen.

Jag försökte verkligen tänka positiva tankar och låg där och log. Allt för att min hjärna skulle ge ett så positivt intryck som möjligt, eller snarare avtryck.             -Hoppas att det funkade :-).

Nu väntar jag med spänning på kallelse till läkaren för att få reslutatet och hoppas att mina goda tankar syntes på plåtarna.  

I går följde jag med Anders på gympan. Hopp och stutts! Det gick riktigt bra. Det var ett baspass vilket nog var en bra början. Körde ett yoga pass framför DVDn i måndags och fick riktigt skön träningsvärk.

Onsdagen var ett riktigt lågvattenmärke, framför allt psykiskt. Däremot var både måndagen, tisdagen och torsdagen riktigt bra dagar och då gäller det att passa på.

Om två veckor har jag lovat Elin på försäkringskassan att börja jobba 25%. Det kommer säkert att funka om utvecklingen går som den gått den senaste tiden. Jag har praktiserat hos mig själv i två veckor och det är ungefär den arbetstiden jag fått ihop, totalt sett. Vissa dagar funkar inte, men vissa går riktigt bra. Visserligen ibland genom att stödja vissa läkemedelsfabrikanter, men det är nog sånt man får ta.

 (Hahaha "får ta"... det var ju roligt! Som i "får ta" huvudvärkstabletter" typ :P )

Livet rullar på

Nu har jag inte gjort något inlägg på några dagar och det beror bara på att läget är ganska oförändrat. Oförändrat rätt bra, faktiskt.

Jag testar mig fram och provar vad kroppen gillar i motionsväg. Mina raska promenader fungerar utmärkt. Jag har testat yoga och fuskade bara lite. Testade styrketräning, slutade efter 20 minuter när kroppen sa ifrån - men det var helt ok.  

Sitta framför datorn fungerar ibland, ibland inte. Stickar lite ibland men blir fortfarande lätt illamående när jag fokuserar. Jag har ofta lite ont i huvudet på dagarna men inte värre än att ett par piller har effekt och det är inte varje dag.  Är något öm i huvudet vid operationsärret, men det behöver inte betyda något.

Nu avvaktar jag röntgen den 26:e nov och efter det åker vi till Sälen några dagar. Men innan dess ska vi på 60-års kalas!

Nya naglar...... med barnsliga klistrmärken. Kändes kul!

Dags att sluta mesa

Nu är det hög tid att SLUTA MESA !

Jag måste verkligen försöka att återgå till normallivet. Och så länge kroppen inte protesterar genom att ge mig allt för elaka käftsmällar kommer jag att utmana den.

I söndags var det fint väder igen, så jag kunde inte hitta på någon som helst anledning till att inte gå ut. Eftersom det är dags att försöka vinna kondition och förlora kilon, tog jag med mig vandrarstavarna och gick en riktigt rask stavgångspromenad. En timme och en kvart var jag ute och det kändes jättebra. Även efteråt. (Och jag fick träningsvärk. Det, var länge sen)

Nu har jag även börjat provjobba lite. Har tillbringat några timmar om dagen framför datorn och det känns som om det kommer att funka. Meddelade min uppdragsgivare i Örebro och dom blev verkligen jätteglada! Tänkt - dom sa att dom hade saknat mig....

Jag och hjärnan har även varit på 2 middagar och ett restaurangbesök. Ingen alkohol och inget nattsudd, men ändå.... det känns som länge sen.

När jag aktiverar mig och framför allt anstränger hjärnan längre stunder får jag, typ nån sorts spänningshuvudvärk, framför allt på kvällen. Men det är det värt och det botas enkelt med ett litet piller. Jag mår mycket bättre mentalt, av att komma tillbaka till den verkligenheten där alla andra verkar ha hållit till medan jag varit sjuk.

- Och mitt gnäll över huvudvärk och illamående kommer ni nog att slippa, med tiden.

Idag är en annan dag än i går

Den här är min morgon, varje morgon. Katt, kaffe och Nyhetsmorgon. Jag älskar mina mornar.

Idag har det varit en helt annan dag än det var igår. Jag har nämligen mått jättebra idag. I alla fall med mina mått mätt.  Och eftersom vädret var riktigt vänligt så tog jag en hyfsat rask promenad runt kyrksjön. Jag har även gått igenom min mailkorg och jag har sorterad lite papper. Allt utan att må allt för illa.

Nu är det kväll och jag har lite lite ont i huvudet, men det känns faktiskt fortfarande helt ok. Nu hoppas jag bara att det håller i sig.

Hangover

I fredags var vi på IKEA, Chilli och MIO. I lördags var vi på Coop, Bromma Blocks och Systembolaget. I söndags var jag och tittade på Carolinas lägenhet och på födelsedagsmiddag hos mamma och pappa, med hela tjocka släkten. Redan efter det kände jag mig lite sliten och bestämde mig för att ta några lugna dagar och ladda. Men, det gick inte..  I måndags var jag ute på ägorna och krattade lite löv och klippte bort några grenar. Det var jätte skönt ute. Det kändes bra att för en gångs skull göra lite nytta och Cayley tyckte det var kul och klättrade i träden. - Jag får ju snart nått slags utbrott, om jag bara ska sitta här hemma och glo.

Men, i dag är det onsdag och jag mår inget vidare. Jag är jätte trött, har lätt huvudvärk, ökat sus i huvudet och mår lite sisådär. Jag tror att jag är bakis, efter 4 dagars aktiviteter.
I går latade jag mig hela dagen och det lutar åt det samma idag. Jag ger mig själv m.a.o några rehabiliteringsdagar.

En positiv förändring: Jag har fått bättre närseende. Kan läsa SvD utan läsglasögon :-)

Och nu: - Plats i soffan och studera flygande höstlöv!

Fakta om hjärntumörer

Nu har jag lagt upp en flik i bloggen som heter "Fakta om hjärntumörer".
Där har jag försökt att ge lite information om den typ av tumör som jag drabbades av.

Jag blir själv väldigt informationshungrig när sånt här händer, men det har varit jättesvårt att hitta fakta. Därför har jag försökt att sammanställa det lilla jag hittat på den sidan och hoppas att det kan vara till någon hjälp för den som vill veta mera.


Ni hittar den överst i bloggen, till höger om "Startsida".

Statusbesked av Doktor Kihlström

Röntgenbilderna tagna för 2 veckor sen ser fortfarande inte helt bra ut. Men det är inte heller helt illa, det är betydligt bättre än för 5 veckor sedan.

Det finns fortfarande en svullnad i främre delen av operationsstället som skulle kunna tyda på infektion. Och, med tanke på det, skulle han kanske vilja öppna skallen igen och titta. Den nya operationen kommer att bli mycket enklare.          - Tycker han ja!

Men, han påtalar att det ju inte alls ser så jätte illa ut. Det beror lite på hur man tittar ? ? ! ! 

Och, med tanke på att jag mår så himla bra som jag gör. Och, att det från utsidan, definitivt inte alls ser ut som att det skulle finnas nån som helst infektion, är det kanske onödigt med en ny operation.                 - Nu börjar han äntligen säga rätt saker!

Så - Vi tar ett gemensamt beslut om en ny datortomografi om två veckor.

- Det är vi nöjda med båda två!

Jag ställde frågan, varför blev jag dålig igen?

Jo, troligen har den här svullnaden och eventuella infektionen varit där sedan operationen, men jag har inte reagerat på den, pga medicinerna jag ätit. Men, säger Kihlström; ”Egentligen borde du inte ha mått SÅ bra som du gjorde veckorna efter operationen, men människor reagerar olika”. - Jaha, okej, det var ju skönt att tillhöra rätt kategori, för en gångs skull.

Nästa fråga, varför uppstod den där svullnaden du pratar om?

Jo, det beror på att tumören hade så många och så stora blodkärl att det vid operationen, blev en kraftig blödning. Blödningen fick dom ordning på genom att stoppa in massa absorbtionsmaterial och troligen har kroppen reagerat på det. Men det verkar ju ha ordnat upp sig nu!

Han är nöjd med mig och tycker att jag verkar vara rätt ok! Och, så som röntgenbilderna ser ut, behöver jag inte längre ha några restriktioner vad gäller ansträngning, tunga lyft och - - - - b i l k ö r n i n g!   - Jag får köra min bil!   LYCKA !

Ska dock fortsätta med epilepsimedicinen och ska inte dricka alkohol. Sen är det bara att prova sig fram och känna efter vad jag klarar och inte klarar. Ett steg i taget.

Han är förtroendeingivande och jag tror på allt han säger. Så jag gör det jag ska och gör inte det jag inte ska. - Är så duktig så!

Jag har fortfarande lite problem med att koncentrera mig och fokusera på specifika saker. Då kommer illamående och huvudvärk. Så läsa, sitta vid datorn längre stunder och sånt, funkar fortfarande dåligt. Och jag blir jätte trött! Hjärntrött!

Men annars, förutom det, så känns det oftast faktiskt ganska bra.

 

Den här bilden togs på S:t Göran den 30 juli, dagen efter det att jag åkte in till akuten första gången. Den visar hur tumören såg ut och var den satt. Bilden är tagen "underifrån" och tumören satt alltså på höger sida och i underkanten av hjärnan.

Det som är vitt på bilden är tumören och den rejäla svullnad (ödem) som den orsakar. Totalt upptar den ca 3 cm, varav själva tumören är 1,5 cm. De vita "klorna" som sticker ut nedåt i bilden, är dom stora blodkärlen som gick till tumören och troligen orsakade den kraftiga blödningen.  

Den tumör jag hade kallas meningeom och är en skallbastumör, oftast godartad. En sån tumör växer inte in i hjärnvävnaden utan nöjer sig med att tränga undan den.

Jag kommera att återkomma med lite mer information om "min" typ av hjärntumör.

Vinterkänsla och shopping

I går var det någon som la pudersocker över naturen - jättefint blev det! Men det var en föraning på att det kommer en vinter och vad behöver man då??  Jo, vinterkläder, till mina promenader!  Jag hade köpt en jacka tidigare som skulle bytas, så Anders frågade om jag hade ork och om vi skulle åka och fixa det. I går mådde jag rätt ok så vi tog en liten tur. Och kan man tänka sig.. jag hittade en ny jacka och det åkte med en fleecetröja också!

Idag mår jag faktiskt ännu bättre än igår och det är självklart den nya fleecetröjans förtjänst.

Jag blir visst inte bra på bild

Igår ringde läkaren som sist skrev ut mig från Karolinska. Hon hade granskat bilderna från senaste DTn (datortomografin) som jag gjorde förra tisdagen och hade funderingar över hur jag mådde. Tydligen ser det ut som att det skulle kunna finnas en infektion i hjärnan. Men jag mår ju hyfsat bra och har ingen feber, så hon tyckte att vi skulle avvakta besöket nästa vecka hos operatören och se vad han har att säga. - Och jag har redan förberett mig med ett helt A4,a fullt med frågor.

Det är ju inte roligt att höra, att det inte blivit bättre den senaste månaden. Och jag ser mitt friskförklarande försvinna i fjärran.
Men, nu ska vi inte måla fan på väggen......... Jag har tex nyss tagit en promenad och det gick hur bra som helst!

Jag är lite orolig för besöket hos operatören (överläkare på neurologen) eftersom han är verkar vara en nyfiken, forskande läkare. Om inte röntgen bilderna ser bra ut kanske han tycker att det skulle vara intressant  och spännande att öppna och kolla hur det ser ut, därinne. Jag är inte säker på att jag skulle tycka att det var fullt lika spännande, så den biten får vi nog diskutera om det skulle bli aktuellt.

Nä.. nu är det dags att vila lite.  Man vill ju inte överanstränga sitt söta lilla huvud.  - Jag är ju ändå blondin (nästan)!

Det händer ingenting........

Nä, det händer inte mycket just nu! Varken på den här bloggen eller med mig.

I morse när jag vaknade hade jag både ont i huvudet och nacken igen, men det tillhör undantagen nu för tiden. Jag är tillbaka ungefär i det läget jag var innan jag sjuknade om, plus har kommit ytterligare en lite bit på väg. Härifrån, till att vara helt återställd är egentligen inte så långt, men det tar sån himla tid.......

En liten lustig komplikation som uppstått är att jag ofta, på senare tid, sent på eftermiddagen får rackarns ont i nacken. Anledningen till det är ironiskt nog, att jag är aktivare nu och inte ligger och slöar så mycket. - Jag har helt enkelt fått riktigt taskiga nackmuskler, efter allt ryggläge. Pinsamt! (Fast det blir bättre för varje dag.)

Mina spännande dagar innehåller promenader, vilopauser med hjärnrehabilitering och diverse sysslor som inte tillför hushållet någon som helst nytta. (Jo, jag plockar faktiskt i och ur diskmaskinen ibland, så helt värdelös är jag inte)

Kolla in - HÅR!

Håret på operationsstället börjar växa ut igen och sårskorporna har nästan lossnat helt. Snart kanske jag ser riktigt normal ut igen och kan skaffa en riktig frisyr .....om ett år eller två.

Kolla hur det såg ut efter operationen: Scary Picture - Frankensteins brud

Röntgen - igen

Idag har jag varit på KS igen och gjort en ny datortomografi (skicktröntgen). Om inte jag blir självlysande så blir ingen det. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag åkt in och ut genom den där röntgentrumman den senaste månaden. Anledningen den här gången är uppföljning av mitt "återfall". Kallelse till läkaren för att veta hur det står till i hjärnkontoret, kommer.
Idag mår jag dock rätt bra. Det var nog bra med turen till Sälen.

På röntgen stötte jag på en "sal-kompis" som också heter Annika. Hon var inlagd och opererad för en blödning i hjärnan som hon fick när hon cyklade omkull i våras. Hon har opererat samma blödning 3 gången, eftersom den envisas med att komma tillbaka.
Hon åkte hem samtidigt med mig men hade tvingats söka akut igen pga att hon fått svår yrsel och inte kunnat gå. Anledningen var att hon hade varit på IKEA och burit en ikea-kasse på axeln, från kassan till bilen. - Det räckte!
Så, det verkar finnas nån anledning till att man inte ska bära tungt och anstränga sig, i alla fall.

Miljöombyte

Det var dax för lite miljöombyte. Få ett annat fönster att glo ut igenom några dagar.
Eftersom vi bla behövde köra upp ved inför vintern, kändes det som ett bra alternativ att åka upp till Sälen några dagar.

Att åka bil så långt gick bättre än jag hade trott. Jag blev inte speciellt trött i huvudet, vilket jag befarade, utan tvärtom kände jag mig faktiskt som en "normal" människa för ett tag. Och soffan här funkar precis lika bra som hemma.

Jag har kommit på att jag är precis som ett husdjur. En katt. - Jag är absolut inte till någon nytta alls. Möjligen är jag lite sällskap ibland. Jag äter när jag blir serverad mat. Men mest ligger jag och slöar, eller sover.

Anders fick också tillfälle till att börja snickra på gången ner till vedbon, som ska hindra all snö från att ramla ner precis utanför dörren. Och han har hunnit med att borra sig i tummen också.

På måndag åker vi hem igen, för på tisdag är jag kallad till en ny datortomografi på Karolinska.



För mycket promenad

Lördag 2 oktober

I förrgår tog jag en promenad till ICA och köpte en tidning - det kändes också helt OK. I går däremot hade jag helt klart tappat omdömmet (det gick ju så bra de andra dagarna) och gick runt hela Kyrksjön. Det tog 50 minuter och jag gick i hyfsat bra takt. Det, var dumt!
Idag har jag varit jätte låg, mått illa, fick ont i huvudet igen och deppar - straffad!

Annars har knappt ont i huvudet alls. Inte ens på kvällarna och mornarna. Men jag mår lite illa och det susar i huvudet och jag är förstås trött. Men nu blir det till att ta det extra lugnt ett tag.

Måndag 4 oktober

Idag mår jag mycket bättre igen och Carolina skjutsade mig till nagelsalongen så att fick fixa till mina naglar. Åh, jag blev mycket friskar direkt!

Jag mår bra, har knappt ont i huvudet på morgonen ens. Så länge jag lyssnar på kroppen (som visserligen inte är så tuff som jag skulle önska) och vilar ordentligt och i stort sett inte gör nån nytta alls........så funkar det. Tråkigt, men sådan verkar villkoren vara.




På onsdag ska jag hämta min nya bil som jag inte får köra......
Christian följer med och hämtar den. Jag får väl gå ut och klappa den och sitta och lyssna på radion fram till december.
 - Ironiskt!

Rastlös = Friskhetstecken?

Idag kände jag mig redo för en första promenad efter att jag kom hem från sjukhuset igen. Jättefin höstdag och jag promenerade till Blomsterlandet och köpte mig rosor.
Kolla bilden till höger: Har hittat en superbra app till iPhonen som visar vilken väg man har gått, hur länge, hur långt och hur många kalorier man har förbrukat (fast det blev inte så många). Jättekul!

Sköter jag mig så mår jag oftast rätt så ok, efter omständigheterna. Huvudvärken finns kvar. Den smyger sig på under efternatten och på mornarna men väldigt sällan på dagarna (så länge jag sköter mig). Och när den kommer, motar jag den effektivt med piller. - Inte en chans att den ska få ta över igen!

Jag börjar tycka att soffan är tråkig och känner mig lite rastlös. Under en lång period har jag faktiskt tyckt att det är helt ok att bara kolla på fåglarna eller vinden som leker med träden utanför fönstret. Det är inte kul så lång stund längre. Men, jag hoppas att det här är ett friskhetstecken.
Det tråkiga är, att det är svår att hitta på någonting som känns meningsfull och som jag inte blir för trött och mår dåligt av. Läsa funkar ett tag, liksom TV och ljudbok. Datorn, stickning, matlagning och tyvärr, socialt umgänge och allt annat som involverar både syn, hörsel och engagemang fungerar  bara kortare stunder. Läkarna säger att det beror på att hjärnan blir stressad.
Det här låter ju som om jag är hur klen som helst....... Fast, det kanske är det jag är - just nu i alla fall.
- Men vänta bara!
- I'll be back!

Kort besök i "Världen utanför"

Jag är på en blixtvisit i nya Bromma Blocks. (Jag ser inte jättefräsch ut direkt, men ska jobba på det.)
Anders och jag åkte hit för att köpa lite färdig fredagsmat. Det blev lite plock från fiskdisken. Några små snittar, räksallad, smörgåstårta, bröd och sjävklart en efterrätt. Jättegott var det!

Efter en snabb titt i centret, inser jag att det här absolut är värt att bli frisk för. Massor av roliga butiker.
Förstår bara inte hur dom resonerade när dom bestämde att man bara får parkera 3 timmar.  Hallåååååå 3 timmar! Det är ju klädbutiker där inne..... Hur tänkte ni nu?

Buggen besegrad

Datortomograf

Återbesök på Karolinska och avdelning R16.

Ska börja med att berätta att min grymma huvudvärk, i går eftermiddags, började resignera och var inte lika elak längre.   - Den har inte gett upp, men jag började känna mig om en människa igen!

Tillbaka på avdelningen i morse halv nio för provtagning och ny datortomografi.

Jag börjar känna mig hemma här. Jag är bekant med all personal och alla hälsar och frågar hur man mår. - Trevligt!

Nya blodprover, ny skallröntgen och väntan.

Efter några timmar har provsvaren kommit och jag får träffa en läkare. Hon har vänligheten att lämna beskedet, att det inte längre finns någonting som helst, som tyder på infektion i "operationsområdet" (läs hjärnan). - Det, var ett glädjande besked. Jag har haft en infektion. Exakt var fick man aldrig fram. Men den är hur som helst borta nu.

Om 2-3 veckor blir jag dessutom kallad på återbesök till min operatör. Honom har jag inte fått träffa efter operationen, så jag har en del frågor att ställa.

Den bästa avskedsfrasen fick jag av sköterskan som tog bort kanylen i armen: 

         - Kom inte tillbaka !

Jag lovar att göra allt jag kan.

Tack alla fantastiska sköterskor och läkare på avdelning R16.

Så fanns det en bugg i alla fall

Just när man tror att, nu kan det bara gå åt rätt håll, så kommer bakslaget. 

Vaknar i torsdagsmorse (16:e sept) med 39 graders feber och en huvudvärk som inte är av denna värld. Jag kan inte sitta upp och knappt prata. - Det här känns allt annat än bra. Anders beställer en liggtransport och vi åker in till akuten på Karolinska.

Väl inne blir man som vanligt väl omhändertagen. Undersökningar, blodprover och datotomografi. Dom kan inte helt bedömma vad felet är, men säger att vi måste ta det här på största allvar och lägger in mig igen. - Jag mår skit och känner mig halv död!

Så, nu ligger jag här igen, på samma avdelning, samma sal och samma säng och tittar ut mot Norra Stationsgatan och Pris Extra.
Nu sätts det tunga artilleriet in: Dropp, antibiotika intravenöst, hur många blodprover som helst, urinprov, lungröntgen, ryggmärgsprov. Bara för att nämna några. Alla prover är satta på odling så jag tror att bara jag, har ett helt växthus någonstanns här på sjukhuset.
På fredagen är febern borta, men inte huvudvärken. Huvudvärken är helt omöjlig att stå ut med och jag får starka värktabletter, hela tiden.

Dom har humor på den här avdelningen i alla fall. Alla maskiner är märkta, så även droppumparna som pumpar i mig mängder av antibiotika, saltlösningar och allt vad det nu kan vara. Jag har haft stor hjälp av M Persbrandt och Brad Pitt.

Jag blev kvar på sjukhuset till i måndags. Då hade dom fått svar på alla odlingar och kunde se att det  det inte fanns någon allvarlig infektion. Framför allt verkar det inte som att det är någon infektion i hjärnan, vilket var det som var mest oroande. Jag har däremot allderles för låg salthalt i blodet och får äta salttabletter mot det.
Huvudvärken dras jag dock med och får med mig både morfin och citodon hem för att överleva.
På torsdag ska jag tillbaka och ta nya prover och göra en ny datotomografi av hjärnan. - Hoppas dom löser min huvudvärk då. För som det är nu har jag full upp med att existera.

Det känns lite tungt just nu, när allting efter operationen gick så bra. Mitt värsta cenario nu är att jag ska behöva göra en ny operation, det har jag verkligen inte lust med. Dom har antytt att det ev kan bli aktuellt. Fast, är det nödvändigt så..... ja, då grejar jag nog det med!
- Tur att jag har Anders.

Hemma - Dags att skapa vardagsrutiner

Farväl till Stockholms sjukhem, Karolinska sjukhuset och allt vad läkare och sköterskor heter på några månader. Nu åker jag hem och inrättar mitt liv som sjukskriven i hemmet.

Inte jobba, inte lyfta, inte bära tungt eller ta i, inte springa och hoppa. Inga drinkar och ingen bilkörning. Definitivt inte stressa. Inte utsätta hjärnan för för mycket intryck. Inrätta rutiner för vila. Men, i övrigt leva normalt. Promenera och röra på mig och framför allt lyssna på vad hjärnan vill. När lövskogssuset i huvudet ökar för mycket är det dax att stänga ute omvärlden ett tag. Så här ska jag leva i minst  tre månader tills det är dax för återbesök till min operatör (kirurg) i början av december. Fram tills dess kommer livet att vara rätt stillsamt. Men jag ska lyda, för här gäller att bli frisk.

From i övermorgon är den enda medicin jag ska ta, Tegretol mot kramper, i minst tre månader. Det är inget jag har känt av, men hjärnan är tydligen lite labil efter allt som hänt. Beroende på att tumören har bråkat och tagit plats och på operationen. Och nu när tumören är borta ska den förmodligen återerövra sin förlorade mark. Jag önskar den lycka till och ska vara så samarbetsvillig som det bara går.

Ute på egen hand - inte helt utan problem

Bestämde mig för att ta en promenad allderles på egen hand idag. Beviset på att allt inte står helt rätt i hjärnkontoret kom direkt utanför entrén till sjukhemmet. När jag tittar ner på mina fötter ser någonting mysko ut. Jag har spatserat ut i mina tofflor. Pinsamt! Snabbt tillbaka upp på avdelningen för skobyte.
Med rätt skor på fötterna tar jag sen min promenad. Det gör ingenting att det regnar och en visit in på Lindex resulterade i en ny t-shirt.
- Skönt att känna att shoppingfunktionen i alla fall fortfarande är med.

Vardagslycka

Tänk att lycka kan vara att få tittat ut genom sitt eget vardagsrumsfönster !

______________________

Jag vet att det bara passerat dryga veckan, men det känns som om det lika väl skulle kunna vara ett halvår. Allting känns annorlunda och ändå inte. Kanske är det för att det här inte bara är en banal förkylning, utan någonting som kunde vara riktigt allvarligt och om inte direkt livshotande så kunde det i alla fall vara livsavgörande. Det känns som om jag är placerad i nån låda med små hål i, att titta ut på omvärlden igenom. Jag är liksom satt på skyddad förvaring.

Aldrig har väl någon med allvar i röst talat om att, nu förstår du är du sjukskriven i tre månader och att det finns en bra anledning till det. Varsågod - läkarintyg på det! Jag har väl aldrig varit sjuk så länge. Jag mitt kontroll-freak, borde väl själv få bestämma hur länge jag ska gå och drälla...  

Och så säger dom att jag inte bör anstränga mig och ta en massa beslut, annat än om vilket te jag vill ha. Kan det vara så illa att det är nu som det är läge att jobba på detta med att släppa lite på kontrollen? Humm.. det blir tufft. Det här måste jag nog tänka på. Skulle det kunna vara så att jag ska ändra på mig? - Tror jag på det?  Icke!

Eller, ska jag ta det här tillfället, nu när jag har tid? Skit - nu blev här ju en beslutspunkt... så gick det med den förändringen. Skönt - jag är fortfarande mig själv.

Läkarrapport och helgpermission = Home

 

Yes snart är det dax för helgpermission! Helgens meduciner är packade så jag klarar mig till söndag kväll.

- Ska det blir skönt eller.........

 

I går tog dom bort hälften av häftklammren, som jag nu har lärt mig heter agraffer. Och idag tog dom bort resten. Jag var rätt orolig men det känndes knappt. Som tur är verkar jag sitta ihop ändå. Jätteskönt att bli av med dom och jag har tvättat håret, utan att örat ramlade loss.

Jag vet inte om jag tycker att jag är direkt snygg, men det ser i alla fall mindre läskigt ut utan nitar.

Hade samtal med en läkare här i går:

"Exstirpation av tumören har gjorts okomplicerat".  Detta innebär på ren svenska att hela tumören är avlägsnad helt okomplicerat.
Prov är taget på tumören och visar på att det var som dom trodde, ett meningeom. Dvs inga farligheter - skönt!
Jag betraktas som att må mycket bra och har inga komplikationer.

100% sjukskriven i 3 mån är plan A. Därefter ny magnetröntgen och återbesök till Lars Kihlström på Karolinska.
Får inte köra bil under den tiden - Privatchaffis sökes!
Kommer att gå på medicin mot kramper fram till återbesöket, som gör att jag måste hålla mig nykter. - Så sund har jag nog aldrig varit, så länge. Tänk vad man ska gå igenom.
I övrigt ska hjärnan vilas och besparas starka intryck. Tyvärr blir det nog inga stora fester på ett tag, men jag ska ta igen det - lovar.

- Hur mår jag då?
Jo tack ganska bra! Lite trött, lite yr, ser lite suddigt ibland och har lite svårt med att fokusera när jag läser (fast med läsglasögon fungar det faktiskt bra).

Minnet brister också något lite men det är mest för att jag blir trött och det känns inte som något problem.

Det susar lite i huvudet, men balansen börjar bli helt ok. Jag har fått träningsprogram och ska röra på mig så mycket jag orkar´.
Jag tycker att det här går strålande och är oerhört tacksam för att jag mår så bra. Nu är det bara att kämpa vidare till fullständig återställning.
Och jag har världens bästa Anders som hjälper mig. - Du är mitt allt. Tack för att du finns.

Födelsedagstårta

Jag har världens snällaste man som slinker förbi med en tårta på sjukhuset. - Och den var jättegod! Fast han säger att jag måste dela med mig. Kan det vara så att han tycker att mitt ansikte redan är lite väl runt, kanske.....

Idag har dom tagit hälften av häftklamren och resten tar dom i morgon. Det kändes knappt och såret ser jåtte bra ut. Men jag ska bespara er fler "snickeri-bilder" och återkommer när jag är lite vackrare.

Fråntagen Rulle och på vift på stan

Nu går det framåt ska jag säga.  Fråntagen rullatorn och långpromenad (20 min) utomhus med sjukgymnasten på förmiddagen. På eftermiddagen var Jag och Anders på promenad till Västermalmsgallerian och åt glass och köpte en tröja på HM.
Stackars Anders, han är orolig att jag ska stå på öronen, men det går förvånansvärt bra idag. Fast jag är fortfarande iklädd mitt Moonface. Ser jättekorkad ut ! Men det blir väl ordning på det också så småningom.
- Det här börjar kännas mycket bättre. Lite instabillt och taskigt med musker, men ska få träningsprogram av sjukgymnasten !

Permision från fredag em till söndag kväll.  Då ska jag hem och äta pizza. Längtar!

5 dagar sen operationen

Jag och min stödkompis Rulle har varit ute och fikat på altanen idag.

Sen har vi varit på musik och balansträning . Känns som nått man gör på dagis, fast här är alla över 60, men det är nog nyttigt, det kändes lite vingligt. I morgon ska jag be tränar- Fredrík om egna bra övningar.
I födelsedagspresent ska jag bli av med häftklammren.
Och i helgen kan jag få permis och åka hem sa läkaren nyss - YES!

Tycker att jag fixar det här rätt bra, måste jag säga själv.

Jag känner mig bara lite avtrubbad, Orkar inte riktigt ha fokus på allt runt i kring. Medvetandet når liksom inte ut i alla hörn, men det tar sig. Jag är tillräckligt med på banan för att jag ska irritera mig på min rumsgranne. Henne slipper jag gärna.

- Gud så skönt det ska bli att få komma hem........

Nu åker jag på rehab

Läkarn har varit här på nån slags rond.
Hela tumören är borta, det känns skönt. Ska skickas på Rehab, idag, främst för att få kontroll på balansen och koncentrationen . Sjukskrivning 3 mån. Det känns länge, men säger dom det så. Hjärnan är påverkad och svullen av ingreppet, därav yrseln, kan ta så lång tid att återställa som 3 mån.
Jag begär att få tala med min kirurg Kihlström (upptagen länge med operationer i idag) men hoppas att han har tid en kortis med mig.
Bustrött som vanligt, men det känns faktiskt bättre idag än för 2 dagar sen. Här gäller det att fokusera på det som är positivt.
Längtar inte efter besök ännu. Vill försöka hitta tillbaka till mig själv lite mer först. Känner mig inte så fräsch. Jag får dock massa beröm för mina naglar av syrrorna. Jag är i alla fall bitvis snygg!

Framsteg att jag kan ta mig fram på egen hand! Jag kan tom stå själv, utan att hålla i mig, en kort stund - Märkliga känslor. Sånt här brukar man inte behöva bry sig om och just nu kretsar allt runt små vardagligheter.
Tyvärr är det jobbigt att läsa. Och korsord är komplicerat. Det blir lite långtråkigt. Men att stirra ut genom fönstret är också en helt ok sysselsättning just nu - vem hade kunnat tro det, att Norra Stationsgatan kunde vara så spännande! Jag har koll på alla som åker till o från Prisextra!

Känns fånigt, men har helt på egen hand duschat, satt på mig "mina" kläder och bäddat min säng - seger!
Och nu har jag och rullatorn gått fram och tillbaka i  korridoren också. Trygg kompis det där!
- Just nu känns det faktiskt rätt bra!

Snart går färden till Rehab. Sthlms sjukhem på Fridhemsplan. Det blev snabba puckar, efter som dom fick ett återbud - tur för mig.

Ska bli spännande och se vad det innebär. Hasse- sjuksyrra säger att jag har tur. Kl två kommer transporten. - Ser fram emot det ! Förvarnad om att jag inte kommer att vars äldst!

Nu har jag har åkt färdtjänst ! Och befinner mig på rehab på Stockholms sjukhem. Avd 1. Sal 120B.
Har träffat Fredrik-sjukgymnast - Här ska visst tränas. I morgon börjar det. Och jag har fått en allderles egen rullator, märkt med mitt namn, så att ingen ska ta den.
Nu har jag även träffat en läkare.  På fredag ska dom ta klammrerna.  Ohhh, det känns läskigt!
En vecka beräknas jag troligen bli kvar här.
Dom verkar snälla här - men jag har en väl pratig rumskompis...... hon kommer att få mig att bli frisk fort!

Scary picture - Frankensteins brud

Det är lång väg tillbaka från en hjärnoperation. Riktigt lång.

Känns inte som om jag har tålamod med det här. Men jag har inget val, mer än att kämpa på. Ska försöka hitta rutiner. För det tror jag på.
Yrseln är jobbigast och att det är svårt att sova på natten. Och sen är det tråkigt art inte orka läsa.
Jag måste ställa mig in på att det här tar tid...

Nålstick kl tolv på natten är inte snällt. Visserligen fick jag 2 panodil först!
Igår kväll gick jag insulin. Spruta rätt i magen! Kexchokladen som jag fick av Anders ihop med cortisonet tog ut sin rätt. Men det var den värd. Jag får ingen skällning i alla fall.

Morgonväckning kl 6 med stick och mediciner. Men nu är jag faktiskt hungrig.

Jag har faktiskt aldrig mått så dåligt i hela mitt liv - det här är en upplevelse! Önskar att jag fick lite mer information, om hur jag ska må men det är ju helg. Imorgon ska jag fråga ut dom.

Dom säger att man ska röra på sig så nu ska jag gå i korridoren minst två gånger om dagen så får vi se om det hjälper till.

Humöret är i alla fall ok. Tur att dom har gott kaffe.

Jag har duschat, tvättat håret och tillfälligt tagit bort bandaget. Allt ser jättebra ut säger dom som vet. Det var skönt fantastiskt skönt, ett steg i rätt riktning! Men skit va trött man blev.

Nån har häftat ihop mig med stora klammer. Undrar om jag ska ha kvar dom. Jag får matcha dom med smycken. Diamanter blir nog bra i passande färg.

Har promenerat fram och tillbaka i korridoren med rulator - Stor seger !  Yrseln börjar ge med sig - härligt. Snart e jag tillbaks.

Och idag bloggar jag själv !