Fortsättning följer..............

Det här stället kan jag vid det här laget. Aldrig tidigare i hela mitt liv har jag ens varit i närheten av ett "frikort" och nu har jag användt det så många gånger att jag tappat räkningen.

Tillbaka igen för kontrollröntgen.

Jag försökte verkligen tänka positiva tankar och låg där och log. Allt för att min hjärna skulle ge ett så positivt intryck som möjligt, eller snarare avtryck.             -Hoppas att det funkade :-).

Nu väntar jag med spänning på kallelse till läkaren för att få reslutatet och hoppas att mina goda tankar syntes på plåtarna.  

I går följde jag med Anders på gympan. Hopp och stutts! Det gick riktigt bra. Det var ett baspass vilket nog var en bra början. Körde ett yoga pass framför DVDn i måndags och fick riktigt skön träningsvärk.

Onsdagen var ett riktigt lågvattenmärke, framför allt psykiskt. Däremot var både måndagen, tisdagen och torsdagen riktigt bra dagar och då gäller det att passa på.

Om två veckor har jag lovat Elin på försäkringskassan att börja jobba 25%. Det kommer säkert att funka om utvecklingen går som den gått den senaste tiden. Jag har praktiserat hos mig själv i två veckor och det är ungefär den arbetstiden jag fått ihop, totalt sett. Vissa dagar funkar inte, men vissa går riktigt bra. Visserligen ibland genom att stödja vissa läkemedelsfabrikanter, men det är nog sånt man får ta.

 (Hahaha "får ta"... det var ju roligt! Som i "får ta" huvudvärkstabletter" typ :P )

Statusbesked av Doktor Kihlström

Röntgenbilderna tagna för 2 veckor sen ser fortfarande inte helt bra ut. Men det är inte heller helt illa, det är betydligt bättre än för 5 veckor sedan.

Det finns fortfarande en svullnad i främre delen av operationsstället som skulle kunna tyda på infektion. Och, med tanke på det, skulle han kanske vilja öppna skallen igen och titta. Den nya operationen kommer att bli mycket enklare.          - Tycker han ja!

Men, han påtalar att det ju inte alls ser så jätte illa ut. Det beror lite på hur man tittar ? ? ! ! 

Och, med tanke på att jag mår så himla bra som jag gör. Och, att det från utsidan, definitivt inte alls ser ut som att det skulle finnas nån som helst infektion, är det kanske onödigt med en ny operation.                 - Nu börjar han äntligen säga rätt saker!

Så - Vi tar ett gemensamt beslut om en ny datortomografi om två veckor.

- Det är vi nöjda med båda två!

Jag ställde frågan, varför blev jag dålig igen?

Jo, troligen har den här svullnaden och eventuella infektionen varit där sedan operationen, men jag har inte reagerat på den, pga medicinerna jag ätit. Men, säger Kihlström; ”Egentligen borde du inte ha mått SÅ bra som du gjorde veckorna efter operationen, men människor reagerar olika”. - Jaha, okej, det var ju skönt att tillhöra rätt kategori, för en gångs skull.

Nästa fråga, varför uppstod den där svullnaden du pratar om?

Jo, det beror på att tumören hade så många och så stora blodkärl att det vid operationen, blev en kraftig blödning. Blödningen fick dom ordning på genom att stoppa in massa absorbtionsmaterial och troligen har kroppen reagerat på det. Men det verkar ju ha ordnat upp sig nu!

Han är nöjd med mig och tycker att jag verkar vara rätt ok! Och, så som röntgenbilderna ser ut, behöver jag inte längre ha några restriktioner vad gäller ansträngning, tunga lyft och - - - - b i l k ö r n i n g!   - Jag får köra min bil!   LYCKA !

Ska dock fortsätta med epilepsimedicinen och ska inte dricka alkohol. Sen är det bara att prova sig fram och känna efter vad jag klarar och inte klarar. Ett steg i taget.

Han är förtroendeingivande och jag tror på allt han säger. Så jag gör det jag ska och gör inte det jag inte ska. - Är så duktig så!

Jag har fortfarande lite problem med att koncentrera mig och fokusera på specifika saker. Då kommer illamående och huvudvärk. Så läsa, sitta vid datorn längre stunder och sånt, funkar fortfarande dåligt. Och jag blir jätte trött! Hjärntrött!

Men annars, förutom det, så känns det oftast faktiskt ganska bra.

 

Den här bilden togs på S:t Göran den 30 juli, dagen efter det att jag åkte in till akuten första gången. Den visar hur tumören såg ut och var den satt. Bilden är tagen "underifrån" och tumören satt alltså på höger sida och i underkanten av hjärnan.

Det som är vitt på bilden är tumören och den rejäla svullnad (ödem) som den orsakar. Totalt upptar den ca 3 cm, varav själva tumören är 1,5 cm. De vita "klorna" som sticker ut nedåt i bilden, är dom stora blodkärlen som gick till tumören och troligen orsakade den kraftiga blödningen.  

Den tumör jag hade kallas meningeom och är en skallbastumör, oftast godartad. En sån tumör växer inte in i hjärnvävnaden utan nöjer sig med att tränga undan den.

Jag kommera att återkomma med lite mer information om "min" typ av hjärntumör.

Jag blir visst inte bra på bild

Igår ringde läkaren som sist skrev ut mig från Karolinska. Hon hade granskat bilderna från senaste DTn (datortomografin) som jag gjorde förra tisdagen och hade funderingar över hur jag mådde. Tydligen ser det ut som att det skulle kunna finnas en infektion i hjärnan. Men jag mår ju hyfsat bra och har ingen feber, så hon tyckte att vi skulle avvakta besöket nästa vecka hos operatören och se vad han har att säga. - Och jag har redan förberett mig med ett helt A4,a fullt med frågor.

Det är ju inte roligt att höra, att det inte blivit bättre den senaste månaden. Och jag ser mitt friskförklarande försvinna i fjärran.
Men, nu ska vi inte måla fan på väggen......... Jag har tex nyss tagit en promenad och det gick hur bra som helst!

Jag är lite orolig för besöket hos operatören (överläkare på neurologen) eftersom han är verkar vara en nyfiken, forskande läkare. Om inte röntgen bilderna ser bra ut kanske han tycker att det skulle vara intressant  och spännande att öppna och kolla hur det ser ut, därinne. Jag är inte säker på att jag skulle tycka att det var fullt lika spännande, så den biten får vi nog diskutera om det skulle bli aktuellt.

Nä.. nu är det dags att vila lite.  Man vill ju inte överanstränga sitt söta lilla huvud.  - Jag är ju ändå blondin (nästan)!

Röntgen - igen

Idag har jag varit på KS igen och gjort en ny datortomografi (skicktröntgen). Om inte jag blir självlysande så blir ingen det. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag åkt in och ut genom den där röntgentrumman den senaste månaden. Anledningen den här gången är uppföljning av mitt "återfall". Kallelse till läkaren för att veta hur det står till i hjärnkontoret, kommer.
Idag mår jag dock rätt bra. Det var nog bra med turen till Sälen.

På röntgen stötte jag på en "sal-kompis" som också heter Annika. Hon var inlagd och opererad för en blödning i hjärnan som hon fick när hon cyklade omkull i våras. Hon har opererat samma blödning 3 gången, eftersom den envisas med att komma tillbaka.
Hon åkte hem samtidigt med mig men hade tvingats söka akut igen pga att hon fått svår yrsel och inte kunnat gå. Anledningen var att hon hade varit på IKEA och burit en ikea-kasse på axeln, från kassan till bilen. - Det räckte!
Så, det verkar finnas nån anledning till att man inte ska bära tungt och anstränga sig, i alla fall.

Buggen besegrad

Datortomograf

Återbesök på Karolinska och avdelning R16.

Ska börja med att berätta att min grymma huvudvärk, i går eftermiddags, började resignera och var inte lika elak längre.   - Den har inte gett upp, men jag började känna mig om en människa igen!

Tillbaka på avdelningen i morse halv nio för provtagning och ny datortomografi.

Jag börjar känna mig hemma här. Jag är bekant med all personal och alla hälsar och frågar hur man mår. - Trevligt!

Nya blodprover, ny skallröntgen och väntan.

Efter några timmar har provsvaren kommit och jag får träffa en läkare. Hon har vänligheten att lämna beskedet, att det inte längre finns någonting som helst, som tyder på infektion i "operationsområdet" (läs hjärnan). - Det, var ett glädjande besked. Jag har haft en infektion. Exakt var fick man aldrig fram. Men den är hur som helst borta nu.

Om 2-3 veckor blir jag dessutom kallad på återbesök till min operatör. Honom har jag inte fått träffa efter operationen, så jag har en del frågor att ställa.

Den bästa avskedsfrasen fick jag av sköterskan som tog bort kanylen i armen: 

         - Kom inte tillbaka !

Jag lovar att göra allt jag kan.

Tack alla fantastiska sköterskor och läkare på avdelning R16.

Så fanns det en bugg i alla fall

Just när man tror att, nu kan det bara gå åt rätt håll, så kommer bakslaget. 

Vaknar i torsdagsmorse (16:e sept) med 39 graders feber och en huvudvärk som inte är av denna värld. Jag kan inte sitta upp och knappt prata. - Det här känns allt annat än bra. Anders beställer en liggtransport och vi åker in till akuten på Karolinska.

Väl inne blir man som vanligt väl omhändertagen. Undersökningar, blodprover och datotomografi. Dom kan inte helt bedömma vad felet är, men säger att vi måste ta det här på största allvar och lägger in mig igen. - Jag mår skit och känner mig halv död!

Så, nu ligger jag här igen, på samma avdelning, samma sal och samma säng och tittar ut mot Norra Stationsgatan och Pris Extra.
Nu sätts det tunga artilleriet in: Dropp, antibiotika intravenöst, hur många blodprover som helst, urinprov, lungröntgen, ryggmärgsprov. Bara för att nämna några. Alla prover är satta på odling så jag tror att bara jag, har ett helt växthus någonstanns här på sjukhuset.
På fredagen är febern borta, men inte huvudvärken. Huvudvärken är helt omöjlig att stå ut med och jag får starka värktabletter, hela tiden.

Dom har humor på den här avdelningen i alla fall. Alla maskiner är märkta, så även droppumparna som pumpar i mig mängder av antibiotika, saltlösningar och allt vad det nu kan vara. Jag har haft stor hjälp av M Persbrandt och Brad Pitt.

Jag blev kvar på sjukhuset till i måndags. Då hade dom fått svar på alla odlingar och kunde se att det  det inte fanns någon allvarlig infektion. Framför allt verkar det inte som att det är någon infektion i hjärnan, vilket var det som var mest oroande. Jag har däremot allderles för låg salthalt i blodet och får äta salttabletter mot det.
Huvudvärken dras jag dock med och får med mig både morfin och citodon hem för att överleva.
På torsdag ska jag tillbaka och ta nya prover och göra en ny datotomografi av hjärnan. - Hoppas dom löser min huvudvärk då. För som det är nu har jag full upp med att existera.

Det känns lite tungt just nu, när allting efter operationen gick så bra. Mitt värsta cenario nu är att jag ska behöva göra en ny operation, det har jag verkligen inte lust med. Dom har antytt att det ev kan bli aktuellt. Fast, är det nödvändigt så..... ja, då grejar jag nog det med!
- Tur att jag har Anders.

Inlagd - Värsta projektet

Jisses. Vilken projekt! Själva operationen är endast en microdetalj i hela grejen.


Men har blir man omhändertagen ska jag säga ! Dom, personalen här, har värsta kontrollbehovet. Värre än jag och Agnetha tillsammans!
Det har under dagen varit hur många prover o tester som helst. Och nu är jag helt slut och klockan är bara 3. Som tur är hittade jag precis kaffe o bullar i dagrummet.

Så här har min dag sett ut:
Dagen började med tidnings o frukostbrödsleverans utanför dörren kl 06.30 från Per. Massor av tidningar! - tusen tack Per!
Incheckning Karolinska Avd R16 kl 10.00.

Blodtryck 160/95 - för högt som vanligt.

Blodprover - helt godkända.

Fått en ”infart” monterad (se bild nedan).

Träffat en läkare som ställer allmänna frågor och gjort lite neurotester.

Kontrollerat syresättningen i blodet - 98% OK. Men - diskuterat mycket kring mina naglar (syresättningen av blodet mäts på naglarna), men det funkade. Nagellacket på tårna ryker dock - typiskt. Jag som hade matchat.

Tagit EKG.

Datotomografi (kallas även skiktröntgen). Kontrast sprutas in i blodet (kostar 500:- dosen) och består av jod som är en metall och gör att tumören som innehåller mkt blodkärl blir vit på röntgen (praktiskt).

Blödnings-tids-test. Ska vara mellan 2 och 8 min. Resultat 4,5 = godkänd igen.

Blodsockertest. 7,7. Godkänd.
Träffat en arbetsterapeut. Det var nog det svåraste på hela dagen och värst var att räkna matte baklänges - Surprice not ! Men jag klarade galant att se skillnad på en kamel och en noshörning. 27 poäng av 30 möjliga = godkänd!

I morgon kl 12 blir det operation. Beräknar återvända till världen igen ca kl 17.


Sista måltiden före operation kommer att bestå av en chokladkaka. Efter midnatt är det fasta som gäller och sen ska jag leva på dropp i ett par dagar - Smaskens !

Jag är ännu inte speciellt orolig. Tänker inte så mkt på operationen, den får kirurgen och hans team sköta!
Men känner att om jag skulle börja tänka för mycket, kan det nog bli jobbigt.... Så det låter vi blir!
Anders är på väg från Göteborg och hinner hälsa på en sväng i kväll. Men jag har haft bra hjälp här under dagen. Carolina har skött rollen som anhörig dagen. Förde noggranna anteckningar för att kunna rapportera till Anders. - Med beröm godkänd! - tack för stödet!

Tomtar på loftet - 29 juli 2010

Torsdag em. Akuten St Göran.
- Blodtryck 210/nått annat, typ lika högt.

Allt går ovanligt fort. Tror att de som vanligt inte ska hitta något fel. Blir arg på läkaren som sen påstår att det finns en knöl i huvudet (som inte borde vara där). Eftersom det, inte fanns med på min lista över möjliga fel.

- Blodtryck 160/nått mindre.
Datomografin visar problemet och beskedet känns jobbigt, men det är först när läkaren säger "det är jobbigt att komma med såna här besked." som det känns oroväckande jobbigt. Det kändes oroväckande redan när akutläkaren vill "prata" i enskilt rum och inte som till dom andra patienterna, kan lämna diagnosen i sjukhuskorridoren.

- Inlagd på avdelning 32.

Fin utsikt. Bra service, trevlig personal, maten rätt trist men ätlig. Campar med tre kärringar, som pratar om sina magar och sin avföring, ojjar sig över att det är rökförbud på sjukhuset och talar om för läkaren att dom både röker, krökar och jökar (dom är 70 resp 73). Själv saknar jag mitt eftermiddags-rosevin!

- Jobbig kväll. Inser att det är en hjärntumör. Anders är här flera gånger under kvällen. Lite nedstämda båda två, lite chockade, oroliga och undrar vad som kommer att hända. Det känns som om det är "vi" som är sjuka och inte bara jag.