Det är lång väg tillbaka från en hjärnoperation. Riktigt lång.
Känns inte som om jag har tålamod med det här. Men jag har inget val, mer än att kämpa på. Ska försöka hitta rutiner. För det tror jag på.
Yrseln är jobbigast och att det är svårt att sova på natten. Och sen är det tråkigt art inte orka läsa.
Jag måste ställa mig in på att det här tar tid...
Nålstick kl tolv på natten är inte snällt. Visserligen fick jag 2 panodil först!
Igår kväll gick jag insulin. Spruta rätt i magen! Kexchokladen som jag fick av Anders ihop med cortisonet tog ut sin rätt. Men det var den värd. Jag får ingen skällning i alla fall.
Morgonväckning kl 6 med stick och mediciner. Men nu är jag faktiskt hungrig.
Jag har faktiskt aldrig mått så dåligt i hela mitt liv - det här är en upplevelse! Önskar att jag fick lite mer information, om hur jag ska må men det är ju helg. Imorgon ska jag fråga ut dom.
Dom säger att man ska röra på sig så nu ska jag gå i korridoren minst två gånger om dagen så får vi se om det hjälper till.
Humöret är i alla fall ok. Tur att dom har gott kaffe.
Jag har duschat, tvättat håret och tillfälligt tagit bort bandaget. Allt ser jättebra ut säger dom som vet. Det var skönt fantastiskt skönt, ett steg i rätt riktning! Men skit va trött man blev.
Nån har häftat ihop mig med stora klammer. Undrar om jag ska ha kvar dom. Jag får matcha dom med smycken. Diamanter blir nog bra i passande färg.
Har promenerat fram och tillbaka i korridoren med rulator - Stor seger ! Yrseln börjar ge med sig - härligt. Snart e jag tillbaks.
Och idag bloggar jag själv !
1 kommentar:
Härligt att se att du har humöret på topp trots allt!
Förstår att det är en tuff väg tillbaka men du kommer kirra det utan problem. Ser fram emot att höra dig riva av snapsvisor snart igen.
Stor kram
/tobe & maria
Skicka en kommentar