Statusbesked av Doktor Kihlström

Röntgenbilderna tagna för 2 veckor sen ser fortfarande inte helt bra ut. Men det är inte heller helt illa, det är betydligt bättre än för 5 veckor sedan.

Det finns fortfarande en svullnad i främre delen av operationsstället som skulle kunna tyda på infektion. Och, med tanke på det, skulle han kanske vilja öppna skallen igen och titta. Den nya operationen kommer att bli mycket enklare.          - Tycker han ja!

Men, han påtalar att det ju inte alls ser så jätte illa ut. Det beror lite på hur man tittar ? ? ! ! 

Och, med tanke på att jag mår så himla bra som jag gör. Och, att det från utsidan, definitivt inte alls ser ut som att det skulle finnas nån som helst infektion, är det kanske onödigt med en ny operation.                 - Nu börjar han äntligen säga rätt saker!

Så - Vi tar ett gemensamt beslut om en ny datortomografi om två veckor.

- Det är vi nöjda med båda två!

Jag ställde frågan, varför blev jag dålig igen?

Jo, troligen har den här svullnaden och eventuella infektionen varit där sedan operationen, men jag har inte reagerat på den, pga medicinerna jag ätit. Men, säger Kihlström; ”Egentligen borde du inte ha mått SÅ bra som du gjorde veckorna efter operationen, men människor reagerar olika”. - Jaha, okej, det var ju skönt att tillhöra rätt kategori, för en gångs skull.

Nästa fråga, varför uppstod den där svullnaden du pratar om?

Jo, det beror på att tumören hade så många och så stora blodkärl att det vid operationen, blev en kraftig blödning. Blödningen fick dom ordning på genom att stoppa in massa absorbtionsmaterial och troligen har kroppen reagerat på det. Men det verkar ju ha ordnat upp sig nu!

Han är nöjd med mig och tycker att jag verkar vara rätt ok! Och, så som röntgenbilderna ser ut, behöver jag inte längre ha några restriktioner vad gäller ansträngning, tunga lyft och - - - - b i l k ö r n i n g!   - Jag får köra min bil!   LYCKA !

Ska dock fortsätta med epilepsimedicinen och ska inte dricka alkohol. Sen är det bara att prova sig fram och känna efter vad jag klarar och inte klarar. Ett steg i taget.

Han är förtroendeingivande och jag tror på allt han säger. Så jag gör det jag ska och gör inte det jag inte ska. - Är så duktig så!

Jag har fortfarande lite problem med att koncentrera mig och fokusera på specifika saker. Då kommer illamående och huvudvärk. Så läsa, sitta vid datorn längre stunder och sånt, funkar fortfarande dåligt. Och jag blir jätte trött! Hjärntrött!

Men annars, förutom det, så känns det oftast faktiskt ganska bra.

 

Den här bilden togs på S:t Göran den 30 juli, dagen efter det att jag åkte in till akuten första gången. Den visar hur tumören såg ut och var den satt. Bilden är tagen "underifrån" och tumören satt alltså på höger sida och i underkanten av hjärnan.

Det som är vitt på bilden är tumören och den rejäla svullnad (ödem) som den orsakar. Totalt upptar den ca 3 cm, varav själva tumören är 1,5 cm. De vita "klorna" som sticker ut nedåt i bilden, är dom stora blodkärlen som gick till tumören och troligen orsakade den kraftiga blödningen.  

Den tumör jag hade kallas meningeom och är en skallbastumör, oftast godartad. En sån tumör växer inte in i hjärnvävnaden utan nöjer sig med att tränga undan den.

Jag kommera att återkomma med lite mer information om "min" typ av hjärntumör.

Läkarrapport och helgpermission = Home

 

Yes snart är det dax för helgpermission! Helgens meduciner är packade så jag klarar mig till söndag kväll.

- Ska det blir skönt eller.........

 

I går tog dom bort hälften av häftklammren, som jag nu har lärt mig heter agraffer. Och idag tog dom bort resten. Jag var rätt orolig men det känndes knappt. Som tur är verkar jag sitta ihop ändå. Jätteskönt att bli av med dom och jag har tvättat håret, utan att örat ramlade loss.

Jag vet inte om jag tycker att jag är direkt snygg, men det ser i alla fall mindre läskigt ut utan nitar.

Hade samtal med en läkare här i går:

"Exstirpation av tumören har gjorts okomplicerat".  Detta innebär på ren svenska att hela tumören är avlägsnad helt okomplicerat.
Prov är taget på tumören och visar på att det var som dom trodde, ett meningeom. Dvs inga farligheter - skönt!
Jag betraktas som att må mycket bra och har inga komplikationer.

100% sjukskriven i 3 mån är plan A. Därefter ny magnetröntgen och återbesök till Lars Kihlström på Karolinska.
Får inte köra bil under den tiden - Privatchaffis sökes!
Kommer att gå på medicin mot kramper fram till återbesöket, som gör att jag måste hålla mig nykter. - Så sund har jag nog aldrig varit, så länge. Tänk vad man ska gå igenom.
I övrigt ska hjärnan vilas och besparas starka intryck. Tyvärr blir det nog inga stora fester på ett tag, men jag ska ta igen det - lovar.

- Hur mår jag då?
Jo tack ganska bra! Lite trött, lite yr, ser lite suddigt ibland och har lite svårt med att fokusera när jag läser (fast med läsglasögon fungar det faktiskt bra).

Minnet brister också något lite men det är mest för att jag blir trött och det känns inte som något problem.

Det susar lite i huvudet, men balansen börjar bli helt ok. Jag har fått träningsprogram och ska röra på mig så mycket jag orkar´.
Jag tycker att det här går strålande och är oerhört tacksam för att jag mår så bra. Nu är det bara att kämpa vidare till fullständig återställning.
Och jag har världens bästa Anders som hjälper mig. - Du är mitt allt. Tack för att du finns.

Magnetröntgen - 30 juli 2010

Sover hyfsat på natten, trotts att kärringarna fiser och pratar i sömnen. Anders sover i båten, lyllo han. Vaknar kl 5 och SMS,ar Anders vid halv 6, trots att man inte får.

Magnetröntgen. För ett j-vla liv!
Min älskade Anders kommer. Vi fikar.
Läkaren kommer. Talar om att tumören troligen och förhoppningsvis är "benign meningiom". Sitter i hjärnhinnorna och är godartad. - och det håller vi tummarna hårt för.
Dock, ska den väck! Och det med operation. Förr eller senare. Ser fram emot ett halvårs sjukskrivning. Röntgenfiler skickade till Karolinska där expertisen sitter. Nästa steg är att dom granskar, tar ett beslut och sen skickas jag över dit.

Hoppas på besked i morgon, men det blir nog inte flytt förrän efter helgen.
Har börjat ringa och meddelat nära och kära. - Det är jobbigt och jag betar av några i taget. Fortsätter i morgon.

Blodtryck ikväll: 150/110 (lite högt). Får kortison/betapred och omeprazol. Tror att allt det här gäller någon annan. Det här är inte realistiskt. Jag har faktiskt inte alls lust med det här! Jag vill vara ute på sjön, tillsammans med Anders.
Jobbig kväll, längtar hem, till Anders.