Motion och friskluft = bästa rehaben

Jag har nu varit 2 veckor i Sälen. Varje dag har jag antingen åkt slalom eller längdskidor. Nä, nu ljög jag faktiskt märkte jag. Ett par dagar har det blivit endast raska långpromenader, men det är motion det också.
Världens snällaste Anders har gett mig ett par sprillans nya längdåkningsskidor, så nu har jag glid i spåret också. Det var länge sen!

Jag börjar känna mig normal igen. Trött som tusan bara efter alla aktiviteter och all frisk luft, men även här går det framåt.

Trött som ett utsketet äppelskrutt var jag i fredagskväll. Då hade vi varit i Trysil hela dagen och åkt skidor. Jätteroligt! Men mycket snö var det i backarna så det blev att hålla rejäl kontroll på dalskidan. Var köper man nya lårmuskler, någon som vet?

Men en sak är säker; att aktivera den här halvskruttiga kroppen och framför allt utomhus i friska luften, sätter fart på läkeprocessen. Jag tror att hela systemet liksom kommer igång, när man rör på sig. Det händer massa positiva saker när kroppen börjar jobba och pumpen sätter fart på blodomloppet.
Sen har jag så gulliga kompisar som ger mig hjälp med att gnugga i gång alla de små grå cellerna, som gått i vilo läge. - Tack för det Christel!

Hoppas bara att hon inte blir besviken när jag inte klarar alla uppgifter. Sån fart lär jag nämligen aldrig få på de grå!

Och nej, jag vet inte varför vissa bilder vill vara upp och ner.

And moving forward

Idag är det fredag och bättre än gårdagen. På en skala 1-10 var det idag en 7:a - 8:a.

Körde ett halvhjärtat yoga pass framför TV och framför en mycket fundersam katt, som nog var helt övertygad om att nu har det fullständigt brutit ut i komplett vansinne.
Det som nästan alltid fungerat hur jag än har mått är promenader. Idag sken solen och trots att det var minus 11 grader ute tog jag en riktigt rask promenad. Återigen bland pensionärer, barnvagnar och andra sjukskrivna. 5 km på 1 timme och det känndes jättebra. - YES !!

Ny läkartid till operatören erhållen den 21 december. Då får jag domen på senaste datomografin och den magnetröntgen som görs nu på onsdag. Hoppas att han inte hittat mer än det som ska vara där den här gången..... Nu får det vara nog. Jag vill ha nubbe till mammas sill !

Min 7:a - 8:a ändrades under kvällen till en stark 9:a. Vi var på Bryggan på Ålstensmacken och åt julbord med massor av goda vänner. - Tänk vad trevligt sällskap kan göra för välbefinnandet. Trött blev jag, men vad gör det.

Jag vill passa på att skicka ett stort varmt hjärta som tack till alla er som följer bloggen och som har stöttar mig på alla andra sätt.
Alla vänner och alla släktingar - ni ska veta att det hjälper oerhört mycket.
Nu har jag äntligen blivit lite sällskaplig av mig igen, men under flera månader har jag varken orkat eller velat prata med nån, eller träffa nån. En konstig reaktion kanske men jag är glad att ni har respekterat det och ändå funnit kvar.

Tusen tack till alla er "där ute" . Jag älskar er :-)

And keep on trying

Nästa testkörning: Längskidåkning.

Det här gick riktigt bra! Och det var så underbart vackert i skogen, trots att det snöade en del på slutet.

Det var inte mycket uppspårat, men Jag och Anders tog en vända fram och tillbaka i det som fanns uppe vid HC/Högfjällshotellet. Totalt var vi ute 45 min och farten var relativt god så vi gjorde nog sissådär 5 km i alla fall. - Underbart!

Keep trying

Jag ägnar tid åt att försöka få fart på kroppen igen. Konditionen är i botten, ett kassaskåp är betydligt smidigare och det är enklare att böja en stålbalk än mina morgon-knän. Så, varje dag som jag känner att det finns lite energi, försöker jag att prova på något och träna på något. Jag har tidigare varit rätt flitig med mina promenader, som jag utökat och speedat upp varteftersom kroppen tillåtit. Nu har jag kört yogapass(framför TV,n) , gått och sprungit på löpbandet (hemma), kört lite styrketräning (också hemma) och varit på gympa (baspass). Ibland funkar det jättebra och ibland lite sämre. Orken och energin varierar rätt mycket och vissa dagar är jag så trött att det räcker med att borsta tänderna, men om jag inte testar mig fram så blir det ju aldrig bättre. So - keep trying!

Igår tog jag ett stort kliv till, faktiskt det största hittills. Vi är i Sälen över helgen och här är man ju för att åka skidor. Så jag kastade mig förstås ut i slalombacken.  Ååååh, skit, mina stackars ben......... Men det gick, och det var inte konditionen som var sämst utan musklerna (som vanligt). Dessutom pendlade temperaturen mellan -16 och -17, så det blev bara 5 åk.    -Men jag kunde.....
 - Jag har åkt slalom! Och idag hoppas jag kunna testa längdåkning.

Stilen är inte den bästa, men jag lovat att den ska blir bättre längre fram på säsongen.

Det senaste veckorna har jag haft ont i huvudet totalt tre gånger. Illamåendet kommer inte heller lika ofta. Men det dyker fortfarande upp någon gång i mellanåt. - Framför allt när det är något som måste göras (typ ta hand om disken, mangla lakan och gå ut med soporna....) Såret är lite ömt och fortfarande har jag stora problem med min käke, men det är allt.

Inget nytt läkarbesök närmaste veckorna. Farbror doktorn vill först att jag även gör en magnetröntgen och det är bokat till den 16 dec. Tydligen så tittar han på olika saker från den röntgen och från datortomografin.
Jag är försöksobjekt i ett forskningsprojekt där dom bla provar en ny typ av cement. Hahaha det låter nått det! Man undrar just vad dom har gjutit eller byggt för nått i huvudet på mig. Nått fundament av något slag. Dom kanske har byggt en lite bro. En bro mellan det ekonomiska centrat och shoppingcentrat, så att  jag blir ännu bättre på spendera pengar. Nä, i verkligenheten är det så att dom testar ett nytt material för att täppa igen borrhålen (det här är faktiskt sant).

So long...

Fortsättning följer..............

Det här stället kan jag vid det här laget. Aldrig tidigare i hela mitt liv har jag ens varit i närheten av ett "frikort" och nu har jag användt det så många gånger att jag tappat räkningen.

Tillbaka igen för kontrollröntgen.

Jag försökte verkligen tänka positiva tankar och låg där och log. Allt för att min hjärna skulle ge ett så positivt intryck som möjligt, eller snarare avtryck.             -Hoppas att det funkade :-).

Nu väntar jag med spänning på kallelse till läkaren för att få reslutatet och hoppas att mina goda tankar syntes på plåtarna.  

I går följde jag med Anders på gympan. Hopp och stutts! Det gick riktigt bra. Det var ett baspass vilket nog var en bra början. Körde ett yoga pass framför DVDn i måndags och fick riktigt skön träningsvärk.

Onsdagen var ett riktigt lågvattenmärke, framför allt psykiskt. Däremot var både måndagen, tisdagen och torsdagen riktigt bra dagar och då gäller det att passa på.

Om två veckor har jag lovat Elin på försäkringskassan att börja jobba 25%. Det kommer säkert att funka om utvecklingen går som den gått den senaste tiden. Jag har praktiserat hos mig själv i två veckor och det är ungefär den arbetstiden jag fått ihop, totalt sett. Vissa dagar funkar inte, men vissa går riktigt bra. Visserligen ibland genom att stödja vissa läkemedelsfabrikanter, men det är nog sånt man får ta.

 (Hahaha "får ta"... det var ju roligt! Som i "får ta" huvudvärkstabletter" typ :P )

Livet rullar på

Nu har jag inte gjort något inlägg på några dagar och det beror bara på att läget är ganska oförändrat. Oförändrat rätt bra, faktiskt.

Jag testar mig fram och provar vad kroppen gillar i motionsväg. Mina raska promenader fungerar utmärkt. Jag har testat yoga och fuskade bara lite. Testade styrketräning, slutade efter 20 minuter när kroppen sa ifrån - men det var helt ok.  

Sitta framför datorn fungerar ibland, ibland inte. Stickar lite ibland men blir fortfarande lätt illamående när jag fokuserar. Jag har ofta lite ont i huvudet på dagarna men inte värre än att ett par piller har effekt och det är inte varje dag.  Är något öm i huvudet vid operationsärret, men det behöver inte betyda något.

Nu avvaktar jag röntgen den 26:e nov och efter det åker vi till Sälen några dagar. Men innan dess ska vi på 60-års kalas!

Nya naglar...... med barnsliga klistrmärken. Kändes kul!