And back again

Oj oj oj, den helgen tog på krafterna. Det är redan torsdag men jag är forfarande rätt ordentligt trött och huvudet bråkar. Men ändå är jag riktigt nöjd. Det var så skönt att känna på att kroppen funkar så bra ibland. Nu får man väl finna sig i att vara seg ett tag. Försökte powerwalka i morse på löpbandet men höll på att ramla av. Nåja, den återhämtar sig.

Jag är i alla fall igång och jobbar lite. Ja, det är inte mycket, men det ska i alla fall bli 25% utslaget på en vecka är det tänkt. Vissa dagar ½ timme och vissa 4, beroende på status.

Och igår var jag hos frissan och fixade till frisyren och lite färg. - Jätteskönt! Det var 4 månader sedan. Jag tog ett kort på mitt nya jag men såg så fruktansvärt rynkig ut, så det tänker jag inte lägga ut!

Dags att sluta mesa

Nu är det hög tid att SLUTA MESA !

Jag måste verkligen försöka att återgå till normallivet. Och så länge kroppen inte protesterar genom att ge mig allt för elaka käftsmällar kommer jag att utmana den.

I söndags var det fint väder igen, så jag kunde inte hitta på någon som helst anledning till att inte gå ut. Eftersom det är dags att försöka vinna kondition och förlora kilon, tog jag med mig vandrarstavarna och gick en riktigt rask stavgångspromenad. En timme och en kvart var jag ute och det kändes jättebra. Även efteråt. (Och jag fick träningsvärk. Det, var länge sen)

Nu har jag även börjat provjobba lite. Har tillbringat några timmar om dagen framför datorn och det känns som om det kommer att funka. Meddelade min uppdragsgivare i Örebro och dom blev verkligen jätteglada! Tänkt - dom sa att dom hade saknat mig....

Jag och hjärnan har även varit på 2 middagar och ett restaurangbesök. Ingen alkohol och inget nattsudd, men ändå.... det känns som länge sen.

När jag aktiverar mig och framför allt anstränger hjärnan längre stunder får jag, typ nån sorts spänningshuvudvärk, framför allt på kvällen. Men det är det värt och det botas enkelt med ett litet piller. Jag mår mycket bättre mentalt, av att komma tillbaka till den verkligenheten där alla andra verkar ha hållit till medan jag varit sjuk.

- Och mitt gnäll över huvudvärk och illamående kommer ni nog att slippa, med tiden.

Hangover

I fredags var vi på IKEA, Chilli och MIO. I lördags var vi på Coop, Bromma Blocks och Systembolaget. I söndags var jag och tittade på Carolinas lägenhet och på födelsedagsmiddag hos mamma och pappa, med hela tjocka släkten. Redan efter det kände jag mig lite sliten och bestämde mig för att ta några lugna dagar och ladda. Men, det gick inte..  I måndags var jag ute på ägorna och krattade lite löv och klippte bort några grenar. Det var jätte skönt ute. Det kändes bra att för en gångs skull göra lite nytta och Cayley tyckte det var kul och klättrade i träden. - Jag får ju snart nått slags utbrott, om jag bara ska sitta här hemma och glo.

Men, i dag är det onsdag och jag mår inget vidare. Jag är jätte trött, har lätt huvudvärk, ökat sus i huvudet och mår lite sisådär. Jag tror att jag är bakis, efter 4 dagars aktiviteter.
I går latade jag mig hela dagen och det lutar åt det samma idag. Jag ger mig själv m.a.o några rehabiliteringsdagar.

En positiv förändring: Jag har fått bättre närseende. Kan läsa SvD utan läsglasögon :-)

Och nu: - Plats i soffan och studera flygande höstlöv!

För mycket promenad

Lördag 2 oktober

I förrgår tog jag en promenad till ICA och köpte en tidning - det kändes också helt OK. I går däremot hade jag helt klart tappat omdömmet (det gick ju så bra de andra dagarna) och gick runt hela Kyrksjön. Det tog 50 minuter och jag gick i hyfsat bra takt. Det, var dumt!
Idag har jag varit jätte låg, mått illa, fick ont i huvudet igen och deppar - straffad!

Annars har knappt ont i huvudet alls. Inte ens på kvällarna och mornarna. Men jag mår lite illa och det susar i huvudet och jag är förstås trött. Men nu blir det till att ta det extra lugnt ett tag.

Måndag 4 oktober

Idag mår jag mycket bättre igen och Carolina skjutsade mig till nagelsalongen så att fick fixa till mina naglar. Åh, jag blev mycket friskar direkt!

Jag mår bra, har knappt ont i huvudet på morgonen ens. Så länge jag lyssnar på kroppen (som visserligen inte är så tuff som jag skulle önska) och vilar ordentligt och i stort sett inte gör nån nytta alls........så funkar det. Tråkigt, men sådan verkar villkoren vara.




På onsdag ska jag hämta min nya bil som jag inte får köra......
Christian följer med och hämtar den. Jag får väl gå ut och klappa den och sitta och lyssna på radion fram till december.
 - Ironiskt!

Rastlös = Friskhetstecken?

Idag kände jag mig redo för en första promenad efter att jag kom hem från sjukhuset igen. Jättefin höstdag och jag promenerade till Blomsterlandet och köpte mig rosor.
Kolla bilden till höger: Har hittat en superbra app till iPhonen som visar vilken väg man har gått, hur länge, hur långt och hur många kalorier man har förbrukat (fast det blev inte så många). Jättekul!

Sköter jag mig så mår jag oftast rätt så ok, efter omständigheterna. Huvudvärken finns kvar. Den smyger sig på under efternatten och på mornarna men väldigt sällan på dagarna (så länge jag sköter mig). Och när den kommer, motar jag den effektivt med piller. - Inte en chans att den ska få ta över igen!

Jag börjar tycka att soffan är tråkig och känner mig lite rastlös. Under en lång period har jag faktiskt tyckt att det är helt ok att bara kolla på fåglarna eller vinden som leker med träden utanför fönstret. Det är inte kul så lång stund längre. Men, jag hoppas att det här är ett friskhetstecken.
Det tråkiga är, att det är svår att hitta på någonting som känns meningsfull och som jag inte blir för trött och mår dåligt av. Läsa funkar ett tag, liksom TV och ljudbok. Datorn, stickning, matlagning och tyvärr, socialt umgänge och allt annat som involverar både syn, hörsel och engagemang fungerar  bara kortare stunder. Läkarna säger att det beror på att hjärnan blir stressad.
Det här låter ju som om jag är hur klen som helst....... Fast, det kanske är det jag är - just nu i alla fall.
- Men vänta bara!
- I'll be back!

Buggen besegrad

Datortomograf

Återbesök på Karolinska och avdelning R16.

Ska börja med att berätta att min grymma huvudvärk, i går eftermiddags, började resignera och var inte lika elak längre.   - Den har inte gett upp, men jag började känna mig om en människa igen!

Tillbaka på avdelningen i morse halv nio för provtagning och ny datortomografi.

Jag börjar känna mig hemma här. Jag är bekant med all personal och alla hälsar och frågar hur man mår. - Trevligt!

Nya blodprover, ny skallröntgen och väntan.

Efter några timmar har provsvaren kommit och jag får träffa en läkare. Hon har vänligheten att lämna beskedet, att det inte längre finns någonting som helst, som tyder på infektion i "operationsområdet" (läs hjärnan). - Det, var ett glädjande besked. Jag har haft en infektion. Exakt var fick man aldrig fram. Men den är hur som helst borta nu.

Om 2-3 veckor blir jag dessutom kallad på återbesök till min operatör. Honom har jag inte fått träffa efter operationen, så jag har en del frågor att ställa.

Den bästa avskedsfrasen fick jag av sköterskan som tog bort kanylen i armen: 

         - Kom inte tillbaka !

Jag lovar att göra allt jag kan.

Tack alla fantastiska sköterskor och läkare på avdelning R16.

Så fanns det en bugg i alla fall

Just när man tror att, nu kan det bara gå åt rätt håll, så kommer bakslaget. 

Vaknar i torsdagsmorse (16:e sept) med 39 graders feber och en huvudvärk som inte är av denna värld. Jag kan inte sitta upp och knappt prata. - Det här känns allt annat än bra. Anders beställer en liggtransport och vi åker in till akuten på Karolinska.

Väl inne blir man som vanligt väl omhändertagen. Undersökningar, blodprover och datotomografi. Dom kan inte helt bedömma vad felet är, men säger att vi måste ta det här på största allvar och lägger in mig igen. - Jag mår skit och känner mig halv död!

Så, nu ligger jag här igen, på samma avdelning, samma sal och samma säng och tittar ut mot Norra Stationsgatan och Pris Extra.
Nu sätts det tunga artilleriet in: Dropp, antibiotika intravenöst, hur många blodprover som helst, urinprov, lungröntgen, ryggmärgsprov. Bara för att nämna några. Alla prover är satta på odling så jag tror att bara jag, har ett helt växthus någonstanns här på sjukhuset.
På fredagen är febern borta, men inte huvudvärken. Huvudvärken är helt omöjlig att stå ut med och jag får starka värktabletter, hela tiden.

Dom har humor på den här avdelningen i alla fall. Alla maskiner är märkta, så även droppumparna som pumpar i mig mängder av antibiotika, saltlösningar och allt vad det nu kan vara. Jag har haft stor hjälp av M Persbrandt och Brad Pitt.

Jag blev kvar på sjukhuset till i måndags. Då hade dom fått svar på alla odlingar och kunde se att det  det inte fanns någon allvarlig infektion. Framför allt verkar det inte som att det är någon infektion i hjärnan, vilket var det som var mest oroande. Jag har däremot allderles för låg salthalt i blodet och får äta salttabletter mot det.
Huvudvärken dras jag dock med och får med mig både morfin och citodon hem för att överleva.
På torsdag ska jag tillbaka och ta nya prover och göra en ny datotomografi av hjärnan. - Hoppas dom löser min huvudvärk då. För som det är nu har jag full upp med att existera.

Det känns lite tungt just nu, när allting efter operationen gick så bra. Mitt värsta cenario nu är att jag ska behöva göra en ny operation, det har jag verkligen inte lust med. Dom har antytt att det ev kan bli aktuellt. Fast, är det nödvändigt så..... ja, då grejar jag nog det med!
- Tur att jag har Anders.

Tomtar på loftet - 29 juli 2010

Torsdag em. Akuten St Göran.
- Blodtryck 210/nått annat, typ lika högt.

Allt går ovanligt fort. Tror att de som vanligt inte ska hitta något fel. Blir arg på läkaren som sen påstår att det finns en knöl i huvudet (som inte borde vara där). Eftersom det, inte fanns med på min lista över möjliga fel.

- Blodtryck 160/nått mindre.
Datomografin visar problemet och beskedet känns jobbigt, men det är först när läkaren säger "det är jobbigt att komma med såna här besked." som det känns oroväckande jobbigt. Det kändes oroväckande redan när akutläkaren vill "prata" i enskilt rum och inte som till dom andra patienterna, kan lämna diagnosen i sjukhuskorridoren.

- Inlagd på avdelning 32.

Fin utsikt. Bra service, trevlig personal, maten rätt trist men ätlig. Campar med tre kärringar, som pratar om sina magar och sin avföring, ojjar sig över att det är rökförbud på sjukhuset och talar om för läkaren att dom både röker, krökar och jökar (dom är 70 resp 73). Själv saknar jag mitt eftermiddags-rosevin!

- Jobbig kväll. Inser att det är en hjärntumör. Anders är här flera gånger under kvällen. Lite nedstämda båda två, lite chockade, oroliga och undrar vad som kommer att hända. Det känns som om det är "vi" som är sjuka och inte bara jag.