Statusbesked av Doktor Kihlström

Röntgenbilderna tagna för 2 veckor sen ser fortfarande inte helt bra ut. Men det är inte heller helt illa, det är betydligt bättre än för 5 veckor sedan.

Det finns fortfarande en svullnad i främre delen av operationsstället som skulle kunna tyda på infektion. Och, med tanke på det, skulle han kanske vilja öppna skallen igen och titta. Den nya operationen kommer att bli mycket enklare.          - Tycker han ja!

Men, han påtalar att det ju inte alls ser så jätte illa ut. Det beror lite på hur man tittar ? ? ! ! 

Och, med tanke på att jag mår så himla bra som jag gör. Och, att det från utsidan, definitivt inte alls ser ut som att det skulle finnas nån som helst infektion, är det kanske onödigt med en ny operation.                 - Nu börjar han äntligen säga rätt saker!

Så - Vi tar ett gemensamt beslut om en ny datortomografi om två veckor.

- Det är vi nöjda med båda två!

Jag ställde frågan, varför blev jag dålig igen?

Jo, troligen har den här svullnaden och eventuella infektionen varit där sedan operationen, men jag har inte reagerat på den, pga medicinerna jag ätit. Men, säger Kihlström; ”Egentligen borde du inte ha mått SÅ bra som du gjorde veckorna efter operationen, men människor reagerar olika”. - Jaha, okej, det var ju skönt att tillhöra rätt kategori, för en gångs skull.

Nästa fråga, varför uppstod den där svullnaden du pratar om?

Jo, det beror på att tumören hade så många och så stora blodkärl att det vid operationen, blev en kraftig blödning. Blödningen fick dom ordning på genom att stoppa in massa absorbtionsmaterial och troligen har kroppen reagerat på det. Men det verkar ju ha ordnat upp sig nu!

Han är nöjd med mig och tycker att jag verkar vara rätt ok! Och, så som röntgenbilderna ser ut, behöver jag inte längre ha några restriktioner vad gäller ansträngning, tunga lyft och - - - - b i l k ö r n i n g!   - Jag får köra min bil!   LYCKA !

Ska dock fortsätta med epilepsimedicinen och ska inte dricka alkohol. Sen är det bara att prova sig fram och känna efter vad jag klarar och inte klarar. Ett steg i taget.

Han är förtroendeingivande och jag tror på allt han säger. Så jag gör det jag ska och gör inte det jag inte ska. - Är så duktig så!

Jag har fortfarande lite problem med att koncentrera mig och fokusera på specifika saker. Då kommer illamående och huvudvärk. Så läsa, sitta vid datorn längre stunder och sånt, funkar fortfarande dåligt. Och jag blir jätte trött! Hjärntrött!

Men annars, förutom det, så känns det oftast faktiskt ganska bra.

 

Den här bilden togs på S:t Göran den 30 juli, dagen efter det att jag åkte in till akuten första gången. Den visar hur tumören såg ut och var den satt. Bilden är tagen "underifrån" och tumören satt alltså på höger sida och i underkanten av hjärnan.

Det som är vitt på bilden är tumören och den rejäla svullnad (ödem) som den orsakar. Totalt upptar den ca 3 cm, varav själva tumören är 1,5 cm. De vita "klorna" som sticker ut nedåt i bilden, är dom stora blodkärlen som gick till tumören och troligen orsakade den kraftiga blödningen.  

Den tumör jag hade kallas meningeom och är en skallbastumör, oftast godartad. En sån tumör växer inte in i hjärnvävnaden utan nöjer sig med att tränga undan den.

Jag kommera att återkomma med lite mer information om "min" typ av hjärntumör.

Jag blir visst inte bra på bild

Igår ringde läkaren som sist skrev ut mig från Karolinska. Hon hade granskat bilderna från senaste DTn (datortomografin) som jag gjorde förra tisdagen och hade funderingar över hur jag mådde. Tydligen ser det ut som att det skulle kunna finnas en infektion i hjärnan. Men jag mår ju hyfsat bra och har ingen feber, så hon tyckte att vi skulle avvakta besöket nästa vecka hos operatören och se vad han har att säga. - Och jag har redan förberett mig med ett helt A4,a fullt med frågor.

Det är ju inte roligt att höra, att det inte blivit bättre den senaste månaden. Och jag ser mitt friskförklarande försvinna i fjärran.
Men, nu ska vi inte måla fan på väggen......... Jag har tex nyss tagit en promenad och det gick hur bra som helst!

Jag är lite orolig för besöket hos operatören (överläkare på neurologen) eftersom han är verkar vara en nyfiken, forskande läkare. Om inte röntgen bilderna ser bra ut kanske han tycker att det skulle vara intressant  och spännande att öppna och kolla hur det ser ut, därinne. Jag är inte säker på att jag skulle tycka att det var fullt lika spännande, så den biten får vi nog diskutera om det skulle bli aktuellt.

Nä.. nu är det dags att vila lite.  Man vill ju inte överanstränga sitt söta lilla huvud.  - Jag är ju ändå blondin (nästan)!

Röntgen - igen

Idag har jag varit på KS igen och gjort en ny datortomografi (skicktröntgen). Om inte jag blir självlysande så blir ingen det. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag åkt in och ut genom den där röntgentrumman den senaste månaden. Anledningen den här gången är uppföljning av mitt "återfall". Kallelse till läkaren för att veta hur det står till i hjärnkontoret, kommer.
Idag mår jag dock rätt bra. Det var nog bra med turen till Sälen.

På röntgen stötte jag på en "sal-kompis" som också heter Annika. Hon var inlagd och opererad för en blödning i hjärnan som hon fick när hon cyklade omkull i våras. Hon har opererat samma blödning 3 gången, eftersom den envisas med att komma tillbaka.
Hon åkte hem samtidigt med mig men hade tvingats söka akut igen pga att hon fått svår yrsel och inte kunnat gå. Anledningen var att hon hade varit på IKEA och burit en ikea-kasse på axeln, från kassan till bilen. - Det räckte!
Så, det verkar finnas nån anledning till att man inte ska bära tungt och anstränga sig, i alla fall.

Buggen besegrad

Datortomograf

Återbesök på Karolinska och avdelning R16.

Ska börja med att berätta att min grymma huvudvärk, i går eftermiddags, började resignera och var inte lika elak längre.   - Den har inte gett upp, men jag började känna mig om en människa igen!

Tillbaka på avdelningen i morse halv nio för provtagning och ny datortomografi.

Jag börjar känna mig hemma här. Jag är bekant med all personal och alla hälsar och frågar hur man mår. - Trevligt!

Nya blodprover, ny skallröntgen och väntan.

Efter några timmar har provsvaren kommit och jag får träffa en läkare. Hon har vänligheten att lämna beskedet, att det inte längre finns någonting som helst, som tyder på infektion i "operationsområdet" (läs hjärnan). - Det, var ett glädjande besked. Jag har haft en infektion. Exakt var fick man aldrig fram. Men den är hur som helst borta nu.

Om 2-3 veckor blir jag dessutom kallad på återbesök till min operatör. Honom har jag inte fått träffa efter operationen, så jag har en del frågor att ställa.

Den bästa avskedsfrasen fick jag av sköterskan som tog bort kanylen i armen: 

         - Kom inte tillbaka !

Jag lovar att göra allt jag kan.

Tack alla fantastiska sköterskor och läkare på avdelning R16.

Så fanns det en bugg i alla fall

Just när man tror att, nu kan det bara gå åt rätt håll, så kommer bakslaget. 

Vaknar i torsdagsmorse (16:e sept) med 39 graders feber och en huvudvärk som inte är av denna värld. Jag kan inte sitta upp och knappt prata. - Det här känns allt annat än bra. Anders beställer en liggtransport och vi åker in till akuten på Karolinska.

Väl inne blir man som vanligt väl omhändertagen. Undersökningar, blodprover och datotomografi. Dom kan inte helt bedömma vad felet är, men säger att vi måste ta det här på största allvar och lägger in mig igen. - Jag mår skit och känner mig halv död!

Så, nu ligger jag här igen, på samma avdelning, samma sal och samma säng och tittar ut mot Norra Stationsgatan och Pris Extra.
Nu sätts det tunga artilleriet in: Dropp, antibiotika intravenöst, hur många blodprover som helst, urinprov, lungröntgen, ryggmärgsprov. Bara för att nämna några. Alla prover är satta på odling så jag tror att bara jag, har ett helt växthus någonstanns här på sjukhuset.
På fredagen är febern borta, men inte huvudvärken. Huvudvärken är helt omöjlig att stå ut med och jag får starka värktabletter, hela tiden.

Dom har humor på den här avdelningen i alla fall. Alla maskiner är märkta, så även droppumparna som pumpar i mig mängder av antibiotika, saltlösningar och allt vad det nu kan vara. Jag har haft stor hjälp av M Persbrandt och Brad Pitt.

Jag blev kvar på sjukhuset till i måndags. Då hade dom fått svar på alla odlingar och kunde se att det  det inte fanns någon allvarlig infektion. Framför allt verkar det inte som att det är någon infektion i hjärnan, vilket var det som var mest oroande. Jag har däremot allderles för låg salthalt i blodet och får äta salttabletter mot det.
Huvudvärken dras jag dock med och får med mig både morfin och citodon hem för att överleva.
På torsdag ska jag tillbaka och ta nya prover och göra en ny datotomografi av hjärnan. - Hoppas dom löser min huvudvärk då. För som det är nu har jag full upp med att existera.

Det känns lite tungt just nu, när allting efter operationen gick så bra. Mitt värsta cenario nu är att jag ska behöva göra en ny operation, det har jag verkligen inte lust med. Dom har antytt att det ev kan bli aktuellt. Fast, är det nödvändigt så..... ja, då grejar jag nog det med!
- Tur att jag har Anders.