Så fanns det en bugg i alla fall

Just när man tror att, nu kan det bara gå åt rätt håll, så kommer bakslaget. 

Vaknar i torsdagsmorse (16:e sept) med 39 graders feber och en huvudvärk som inte är av denna värld. Jag kan inte sitta upp och knappt prata. - Det här känns allt annat än bra. Anders beställer en liggtransport och vi åker in till akuten på Karolinska.

Väl inne blir man som vanligt väl omhändertagen. Undersökningar, blodprover och datotomografi. Dom kan inte helt bedömma vad felet är, men säger att vi måste ta det här på största allvar och lägger in mig igen. - Jag mår skit och känner mig halv död!

Så, nu ligger jag här igen, på samma avdelning, samma sal och samma säng och tittar ut mot Norra Stationsgatan och Pris Extra.
Nu sätts det tunga artilleriet in: Dropp, antibiotika intravenöst, hur många blodprover som helst, urinprov, lungröntgen, ryggmärgsprov. Bara för att nämna några. Alla prover är satta på odling så jag tror att bara jag, har ett helt växthus någonstanns här på sjukhuset.
På fredagen är febern borta, men inte huvudvärken. Huvudvärken är helt omöjlig att stå ut med och jag får starka värktabletter, hela tiden.

Dom har humor på den här avdelningen i alla fall. Alla maskiner är märkta, så även droppumparna som pumpar i mig mängder av antibiotika, saltlösningar och allt vad det nu kan vara. Jag har haft stor hjälp av M Persbrandt och Brad Pitt.

Jag blev kvar på sjukhuset till i måndags. Då hade dom fått svar på alla odlingar och kunde se att det  det inte fanns någon allvarlig infektion. Framför allt verkar det inte som att det är någon infektion i hjärnan, vilket var det som var mest oroande. Jag har däremot allderles för låg salthalt i blodet och får äta salttabletter mot det.
Huvudvärken dras jag dock med och får med mig både morfin och citodon hem för att överleva.
På torsdag ska jag tillbaka och ta nya prover och göra en ny datotomografi av hjärnan. - Hoppas dom löser min huvudvärk då. För som det är nu har jag full upp med att existera.

Det känns lite tungt just nu, när allting efter operationen gick så bra. Mitt värsta cenario nu är att jag ska behöva göra en ny operation, det har jag verkligen inte lust med. Dom har antytt att det ev kan bli aktuellt. Fast, är det nödvändigt så..... ja, då grejar jag nog det med!
- Tur att jag har Anders.