Tänk att lycka kan vara att få tittat ut genom sitt eget vardagsrumsfönster !
______________________
Jag vet att det bara passerat dryga veckan, men det känns som om det lika väl skulle kunna vara ett halvår. Allting känns annorlunda och ändå inte. Kanske är det för att det här inte bara är en banal förkylning, utan någonting som kunde vara riktigt allvarligt och om inte direkt livshotande så kunde det i alla fall vara livsavgörande. Det känns som om jag är placerad i nån låda med små hål i, att titta ut på omvärlden igenom. Jag är liksom satt på skyddad förvaring.
Aldrig har väl någon med allvar i röst talat om att, nu förstår du är du sjukskriven i tre månader och att det finns en bra anledning till det. Varsågod - läkarintyg på det! Jag har väl aldrig varit sjuk så länge. Jag mitt kontroll-freak, borde väl själv få bestämma hur länge jag ska gå och drälla...
Och så säger dom att jag inte bör anstränga mig och ta en massa beslut, annat än om vilket te jag vill ha. Kan det vara så illa att det är nu som det är läge att jobba på detta med att släppa lite på kontrollen? Humm.. det blir tufft. Det här måste jag nog tänka på. Skulle det kunna vara så att jag ska ändra på mig? - Tror jag på det? Icke!
Eller, ska jag ta det här tillfället, nu när jag har tid? Skit - nu blev här ju en beslutspunkt... så gick det med den förändringen. Skönt - jag är fortfarande mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar