- Blodtryck 210/nått annat, typ lika högt.
Allt går ovanligt fort. Tror att de som vanligt inte ska hitta något fel. Blir arg på läkaren som sen påstår att det finns en knöl i huvudet (som inte borde vara där). Eftersom det, inte fanns med på min lista över möjliga fel.
- Blodtryck 160/nått mindre.
Datomografin visar problemet och beskedet känns jobbigt, men det är först när läkaren säger "det är jobbigt att komma med såna här besked." som det känns oroväckande jobbigt. Det kändes oroväckande redan när akutläkaren vill "prata" i enskilt rum och inte som till dom andra patienterna, kan lämna diagnosen i sjukhuskorridoren.
- Inlagd på avdelning 32.
Fin utsikt. Bra service, trevlig personal, maten rätt trist men ätlig. Campar med tre kärringar, som pratar om sina magar och sin avföring, ojjar sig över att det är rökförbud på sjukhuset och talar om för läkaren att dom både röker, krökar och jökar (dom är 70 resp 73). Själv saknar jag mitt eftermiddags-rosevin!
- Jobbig kväll. Inser att det är en hjärntumör. Anders är här flera gånger under kvällen. Lite nedstämda båda två, lite chockade, oroliga och undrar vad som kommer att hända. Det känns som om det är "vi" som är sjuka och inte bara jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar