Rastlös = Friskhetstecken?

Idag kände jag mig redo för en första promenad efter att jag kom hem från sjukhuset igen. Jättefin höstdag och jag promenerade till Blomsterlandet och köpte mig rosor.
Kolla bilden till höger: Har hittat en superbra app till iPhonen som visar vilken väg man har gått, hur länge, hur långt och hur många kalorier man har förbrukat (fast det blev inte så många). Jättekul!

Sköter jag mig så mår jag oftast rätt så ok, efter omständigheterna. Huvudvärken finns kvar. Den smyger sig på under efternatten och på mornarna men väldigt sällan på dagarna (så länge jag sköter mig). Och när den kommer, motar jag den effektivt med piller. - Inte en chans att den ska få ta över igen!

Jag börjar tycka att soffan är tråkig och känner mig lite rastlös. Under en lång period har jag faktiskt tyckt att det är helt ok att bara kolla på fåglarna eller vinden som leker med träden utanför fönstret. Det är inte kul så lång stund längre. Men, jag hoppas att det här är ett friskhetstecken.
Det tråkiga är, att det är svår att hitta på någonting som känns meningsfull och som jag inte blir för trött och mår dåligt av. Läsa funkar ett tag, liksom TV och ljudbok. Datorn, stickning, matlagning och tyvärr, socialt umgänge och allt annat som involverar både syn, hörsel och engagemang fungerar  bara kortare stunder. Läkarna säger att det beror på att hjärnan blir stressad.
Det här låter ju som om jag är hur klen som helst....... Fast, det kanske är det jag är - just nu i alla fall.
- Men vänta bara!
- I'll be back!

Kort besök i "Världen utanför"

Jag är på en blixtvisit i nya Bromma Blocks. (Jag ser inte jättefräsch ut direkt, men ska jobba på det.)
Anders och jag åkte hit för att köpa lite färdig fredagsmat. Det blev lite plock från fiskdisken. Några små snittar, räksallad, smörgåstårta, bröd och sjävklart en efterrätt. Jättegott var det!

Efter en snabb titt i centret, inser jag att det här absolut är värt att bli frisk för. Massor av roliga butiker.
Förstår bara inte hur dom resonerade när dom bestämde att man bara får parkera 3 timmar.  Hallåååååå 3 timmar! Det är ju klädbutiker där inne..... Hur tänkte ni nu?

Buggen besegrad

Datortomograf

Återbesök på Karolinska och avdelning R16.

Ska börja med att berätta att min grymma huvudvärk, i går eftermiddags, började resignera och var inte lika elak längre.   - Den har inte gett upp, men jag började känna mig om en människa igen!

Tillbaka på avdelningen i morse halv nio för provtagning och ny datortomografi.

Jag börjar känna mig hemma här. Jag är bekant med all personal och alla hälsar och frågar hur man mår. - Trevligt!

Nya blodprover, ny skallröntgen och väntan.

Efter några timmar har provsvaren kommit och jag får träffa en läkare. Hon har vänligheten att lämna beskedet, att det inte längre finns någonting som helst, som tyder på infektion i "operationsområdet" (läs hjärnan). - Det, var ett glädjande besked. Jag har haft en infektion. Exakt var fick man aldrig fram. Men den är hur som helst borta nu.

Om 2-3 veckor blir jag dessutom kallad på återbesök till min operatör. Honom har jag inte fått träffa efter operationen, så jag har en del frågor att ställa.

Den bästa avskedsfrasen fick jag av sköterskan som tog bort kanylen i armen: 

         - Kom inte tillbaka !

Jag lovar att göra allt jag kan.

Tack alla fantastiska sköterskor och läkare på avdelning R16.

Så fanns det en bugg i alla fall

Just när man tror att, nu kan det bara gå åt rätt håll, så kommer bakslaget. 

Vaknar i torsdagsmorse (16:e sept) med 39 graders feber och en huvudvärk som inte är av denna värld. Jag kan inte sitta upp och knappt prata. - Det här känns allt annat än bra. Anders beställer en liggtransport och vi åker in till akuten på Karolinska.

Väl inne blir man som vanligt väl omhändertagen. Undersökningar, blodprover och datotomografi. Dom kan inte helt bedömma vad felet är, men säger att vi måste ta det här på största allvar och lägger in mig igen. - Jag mår skit och känner mig halv död!

Så, nu ligger jag här igen, på samma avdelning, samma sal och samma säng och tittar ut mot Norra Stationsgatan och Pris Extra.
Nu sätts det tunga artilleriet in: Dropp, antibiotika intravenöst, hur många blodprover som helst, urinprov, lungröntgen, ryggmärgsprov. Bara för att nämna några. Alla prover är satta på odling så jag tror att bara jag, har ett helt växthus någonstanns här på sjukhuset.
På fredagen är febern borta, men inte huvudvärken. Huvudvärken är helt omöjlig att stå ut med och jag får starka värktabletter, hela tiden.

Dom har humor på den här avdelningen i alla fall. Alla maskiner är märkta, så även droppumparna som pumpar i mig mängder av antibiotika, saltlösningar och allt vad det nu kan vara. Jag har haft stor hjälp av M Persbrandt och Brad Pitt.

Jag blev kvar på sjukhuset till i måndags. Då hade dom fått svar på alla odlingar och kunde se att det  det inte fanns någon allvarlig infektion. Framför allt verkar det inte som att det är någon infektion i hjärnan, vilket var det som var mest oroande. Jag har däremot allderles för låg salthalt i blodet och får äta salttabletter mot det.
Huvudvärken dras jag dock med och får med mig både morfin och citodon hem för att överleva.
På torsdag ska jag tillbaka och ta nya prover och göra en ny datotomografi av hjärnan. - Hoppas dom löser min huvudvärk då. För som det är nu har jag full upp med att existera.

Det känns lite tungt just nu, när allting efter operationen gick så bra. Mitt värsta cenario nu är att jag ska behöva göra en ny operation, det har jag verkligen inte lust med. Dom har antytt att det ev kan bli aktuellt. Fast, är det nödvändigt så..... ja, då grejar jag nog det med!
- Tur att jag har Anders.

Hemma - Dags att skapa vardagsrutiner

Farväl till Stockholms sjukhem, Karolinska sjukhuset och allt vad läkare och sköterskor heter på några månader. Nu åker jag hem och inrättar mitt liv som sjukskriven i hemmet.

Inte jobba, inte lyfta, inte bära tungt eller ta i, inte springa och hoppa. Inga drinkar och ingen bilkörning. Definitivt inte stressa. Inte utsätta hjärnan för för mycket intryck. Inrätta rutiner för vila. Men, i övrigt leva normalt. Promenera och röra på mig och framför allt lyssna på vad hjärnan vill. När lövskogssuset i huvudet ökar för mycket är det dax att stänga ute omvärlden ett tag. Så här ska jag leva i minst  tre månader tills det är dax för återbesök till min operatör (kirurg) i början av december. Fram tills dess kommer livet att vara rätt stillsamt. Men jag ska lyda, för här gäller att bli frisk.

From i övermorgon är den enda medicin jag ska ta, Tegretol mot kramper, i minst tre månader. Det är inget jag har känt av, men hjärnan är tydligen lite labil efter allt som hänt. Beroende på att tumören har bråkat och tagit plats och på operationen. Och nu när tumören är borta ska den förmodligen återerövra sin förlorade mark. Jag önskar den lycka till och ska vara så samarbetsvillig som det bara går.

Ute på egen hand - inte helt utan problem

Bestämde mig för att ta en promenad allderles på egen hand idag. Beviset på att allt inte står helt rätt i hjärnkontoret kom direkt utanför entrén till sjukhemmet. När jag tittar ner på mina fötter ser någonting mysko ut. Jag har spatserat ut i mina tofflor. Pinsamt! Snabbt tillbaka upp på avdelningen för skobyte.
Med rätt skor på fötterna tar jag sen min promenad. Det gör ingenting att det regnar och en visit in på Lindex resulterade i en ny t-shirt.
- Skönt att känna att shoppingfunktionen i alla fall fortfarande är med.

Vardagslycka

Tänk att lycka kan vara att få tittat ut genom sitt eget vardagsrumsfönster !

______________________

Jag vet att det bara passerat dryga veckan, men det känns som om det lika väl skulle kunna vara ett halvår. Allting känns annorlunda och ändå inte. Kanske är det för att det här inte bara är en banal förkylning, utan någonting som kunde vara riktigt allvarligt och om inte direkt livshotande så kunde det i alla fall vara livsavgörande. Det känns som om jag är placerad i nån låda med små hål i, att titta ut på omvärlden igenom. Jag är liksom satt på skyddad förvaring.

Aldrig har väl någon med allvar i röst talat om att, nu förstår du är du sjukskriven i tre månader och att det finns en bra anledning till det. Varsågod - läkarintyg på det! Jag har väl aldrig varit sjuk så länge. Jag mitt kontroll-freak, borde väl själv få bestämma hur länge jag ska gå och drälla...  

Och så säger dom att jag inte bör anstränga mig och ta en massa beslut, annat än om vilket te jag vill ha. Kan det vara så illa att det är nu som det är läge att jobba på detta med att släppa lite på kontrollen? Humm.. det blir tufft. Det här måste jag nog tänka på. Skulle det kunna vara så att jag ska ändra på mig? - Tror jag på det?  Icke!

Eller, ska jag ta det här tillfället, nu när jag har tid? Skit - nu blev här ju en beslutspunkt... så gick det med den förändringen. Skönt - jag är fortfarande mig själv.

Läkarrapport och helgpermission = Home

 

Yes snart är det dax för helgpermission! Helgens meduciner är packade så jag klarar mig till söndag kväll.

- Ska det blir skönt eller.........

 

I går tog dom bort hälften av häftklammren, som jag nu har lärt mig heter agraffer. Och idag tog dom bort resten. Jag var rätt orolig men det känndes knappt. Som tur är verkar jag sitta ihop ändå. Jätteskönt att bli av med dom och jag har tvättat håret, utan att örat ramlade loss.

Jag vet inte om jag tycker att jag är direkt snygg, men det ser i alla fall mindre läskigt ut utan nitar.

Hade samtal med en läkare här i går:

"Exstirpation av tumören har gjorts okomplicerat".  Detta innebär på ren svenska att hela tumören är avlägsnad helt okomplicerat.
Prov är taget på tumören och visar på att det var som dom trodde, ett meningeom. Dvs inga farligheter - skönt!
Jag betraktas som att må mycket bra och har inga komplikationer.

100% sjukskriven i 3 mån är plan A. Därefter ny magnetröntgen och återbesök till Lars Kihlström på Karolinska.
Får inte köra bil under den tiden - Privatchaffis sökes!
Kommer att gå på medicin mot kramper fram till återbesöket, som gör att jag måste hålla mig nykter. - Så sund har jag nog aldrig varit, så länge. Tänk vad man ska gå igenom.
I övrigt ska hjärnan vilas och besparas starka intryck. Tyvärr blir det nog inga stora fester på ett tag, men jag ska ta igen det - lovar.

- Hur mår jag då?
Jo tack ganska bra! Lite trött, lite yr, ser lite suddigt ibland och har lite svårt med att fokusera när jag läser (fast med läsglasögon fungar det faktiskt bra).

Minnet brister också något lite men det är mest för att jag blir trött och det känns inte som något problem.

Det susar lite i huvudet, men balansen börjar bli helt ok. Jag har fått träningsprogram och ska röra på mig så mycket jag orkar´.
Jag tycker att det här går strålande och är oerhört tacksam för att jag mår så bra. Nu är det bara att kämpa vidare till fullständig återställning.
Och jag har världens bästa Anders som hjälper mig. - Du är mitt allt. Tack för att du finns.

Födelsedagstårta

Jag har världens snällaste man som slinker förbi med en tårta på sjukhuset. - Och den var jättegod! Fast han säger att jag måste dela med mig. Kan det vara så att han tycker att mitt ansikte redan är lite väl runt, kanske.....

Idag har dom tagit hälften av häftklamren och resten tar dom i morgon. Det kändes knappt och såret ser jåtte bra ut. Men jag ska bespara er fler "snickeri-bilder" och återkommer när jag är lite vackrare.

Fråntagen Rulle och på vift på stan

Nu går det framåt ska jag säga.  Fråntagen rullatorn och långpromenad (20 min) utomhus med sjukgymnasten på förmiddagen. På eftermiddagen var Jag och Anders på promenad till Västermalmsgallerian och åt glass och köpte en tröja på HM.
Stackars Anders, han är orolig att jag ska stå på öronen, men det går förvånansvärt bra idag. Fast jag är fortfarande iklädd mitt Moonface. Ser jättekorkad ut ! Men det blir väl ordning på det också så småningom.
- Det här börjar kännas mycket bättre. Lite instabillt och taskigt med musker, men ska få träningsprogram av sjukgymnasten !

Permision från fredag em till söndag kväll.  Då ska jag hem och äta pizza. Längtar!

5 dagar sen operationen

Jag och min stödkompis Rulle har varit ute och fikat på altanen idag.

Sen har vi varit på musik och balansträning . Känns som nått man gör på dagis, fast här är alla över 60, men det är nog nyttigt, det kändes lite vingligt. I morgon ska jag be tränar- Fredrík om egna bra övningar.
I födelsedagspresent ska jag bli av med häftklammren.
Och i helgen kan jag få permis och åka hem sa läkaren nyss - YES!

Tycker att jag fixar det här rätt bra, måste jag säga själv.

Jag känner mig bara lite avtrubbad, Orkar inte riktigt ha fokus på allt runt i kring. Medvetandet når liksom inte ut i alla hörn, men det tar sig. Jag är tillräckligt med på banan för att jag ska irritera mig på min rumsgranne. Henne slipper jag gärna.

- Gud så skönt det ska bli att få komma hem........

Nu åker jag på rehab

Läkarn har varit här på nån slags rond.
Hela tumören är borta, det känns skönt. Ska skickas på Rehab, idag, främst för att få kontroll på balansen och koncentrationen . Sjukskrivning 3 mån. Det känns länge, men säger dom det så. Hjärnan är påverkad och svullen av ingreppet, därav yrseln, kan ta så lång tid att återställa som 3 mån.
Jag begär att få tala med min kirurg Kihlström (upptagen länge med operationer i idag) men hoppas att han har tid en kortis med mig.
Bustrött som vanligt, men det känns faktiskt bättre idag än för 2 dagar sen. Här gäller det att fokusera på det som är positivt.
Längtar inte efter besök ännu. Vill försöka hitta tillbaka till mig själv lite mer först. Känner mig inte så fräsch. Jag får dock massa beröm för mina naglar av syrrorna. Jag är i alla fall bitvis snygg!

Framsteg att jag kan ta mig fram på egen hand! Jag kan tom stå själv, utan att hålla i mig, en kort stund - Märkliga känslor. Sånt här brukar man inte behöva bry sig om och just nu kretsar allt runt små vardagligheter.
Tyvärr är det jobbigt att läsa. Och korsord är komplicerat. Det blir lite långtråkigt. Men att stirra ut genom fönstret är också en helt ok sysselsättning just nu - vem hade kunnat tro det, att Norra Stationsgatan kunde vara så spännande! Jag har koll på alla som åker till o från Prisextra!

Känns fånigt, men har helt på egen hand duschat, satt på mig "mina" kläder och bäddat min säng - seger!
Och nu har jag och rullatorn gått fram och tillbaka i  korridoren också. Trygg kompis det där!
- Just nu känns det faktiskt rätt bra!

Snart går färden till Rehab. Sthlms sjukhem på Fridhemsplan. Det blev snabba puckar, efter som dom fick ett återbud - tur för mig.

Ska bli spännande och se vad det innebär. Hasse- sjuksyrra säger att jag har tur. Kl två kommer transporten. - Ser fram emot det ! Förvarnad om att jag inte kommer att vars äldst!

Nu har jag har åkt färdtjänst ! Och befinner mig på rehab på Stockholms sjukhem. Avd 1. Sal 120B.
Har träffat Fredrik-sjukgymnast - Här ska visst tränas. I morgon börjar det. Och jag har fått en allderles egen rullator, märkt med mitt namn, så att ingen ska ta den.
Nu har jag även träffat en läkare.  På fredag ska dom ta klammrerna.  Ohhh, det känns läskigt!
En vecka beräknas jag troligen bli kvar här.
Dom verkar snälla här - men jag har en väl pratig rumskompis...... hon kommer att få mig att bli frisk fort!

Scary picture - Frankensteins brud

Det är lång väg tillbaka från en hjärnoperation. Riktigt lång.

Känns inte som om jag har tålamod med det här. Men jag har inget val, mer än att kämpa på. Ska försöka hitta rutiner. För det tror jag på.
Yrseln är jobbigast och att det är svårt att sova på natten. Och sen är det tråkigt art inte orka läsa.
Jag måste ställa mig in på att det här tar tid...

Nålstick kl tolv på natten är inte snällt. Visserligen fick jag 2 panodil först!
Igår kväll gick jag insulin. Spruta rätt i magen! Kexchokladen som jag fick av Anders ihop med cortisonet tog ut sin rätt. Men det var den värd. Jag får ingen skällning i alla fall.

Morgonväckning kl 6 med stick och mediciner. Men nu är jag faktiskt hungrig.

Jag har faktiskt aldrig mått så dåligt i hela mitt liv - det här är en upplevelse! Önskar att jag fick lite mer information, om hur jag ska må men det är ju helg. Imorgon ska jag fråga ut dom.

Dom säger att man ska röra på sig så nu ska jag gå i korridoren minst två gånger om dagen så får vi se om det hjälper till.

Humöret är i alla fall ok. Tur att dom har gott kaffe.

Jag har duschat, tvättat håret och tillfälligt tagit bort bandaget. Allt ser jättebra ut säger dom som vet. Det var skönt fantastiskt skönt, ett steg i rätt riktning! Men skit va trött man blev.

Nån har häftat ihop mig med stora klammer. Undrar om jag ska ha kvar dom. Jag får matcha dom med smycken. Diamanter blir nog bra i passande färg.

Har promenerat fram och tillbaka i korridoren med rulator - Stor seger !  Yrseln börjar ge med sig - härligt. Snart e jag tillbaks.

Och idag bloggar jag själv !

Lördag 4 sept

Suckarnas dag! Så sjukt yr i huvudet.

Värk inte så farligt alls. Får  2 panodil lite då och då. Ingen morfin!

Men Idag känns det tungt!   Hade hoppats på att må bättre. Försöker sitta upp för att få ordning på balansen. Ramlösa och snälla sköterskor piggar dock upp. Även om dom sticker en i fingrarna hela tiden.

Frukosten gick bra. Äta är inga problem.

Sitter i sängen och glor. Jag och de två tanterna på mitt rum  Läsa funkar inte.  Har läst texten på filten hur många gånger som helst. Lyssnar lite på musik.

Malin sa i går att det var bra att komma upp. Därför sitter jag i sängen nu. Fast jag vill ligga ner. Jag försöker kämpa och vara positiv, nåt annat hjälper inte.

Ingen rond i helgen. Men i morgon blir det sårkoll och hårtvätt.

Har haft kattvätt och borstat tänderna, Inkörd med rullstol.   Tycker att det gick bättre idag än i går. Men det surrar rejält i huvudet. Fick ta en tupplur efteråt.  Hej och hå, men det här ska mig sjutton gå./ar


Anders var på besök i eftermiddag och då prövade jag att gå. Jag gick från sängen till fönstret och från fönstret till dörren och sen tillbaka till sängen.
FRAMSTEG !!!

Opererad

Nu är operationen genomförd och Annika mår bra. Jag var och hälsade på henne igår 3-4 timmar efter operationen. Personalen tyckte att hon återhämtat sig snabbt.

Hon ligger på en övervakad sal med 4 patienter och 3 personal.

Hon är inkopplad till en maskin som kollar puls, blodtryck, blodets syremättnad mm.

Hon har en massa slangar och anslutningar kopplade till kroppen där dom kan fylla på och tappa av.

Personalen verkar ha mycket bra kontroll på vad som händer.

Jag pratade en hel del med henne och hon är i bra form, men trött.

Hon går på en massa mediciner ett tag till.

Annika hälsar till alla som läser detta. Hon är tacksam för allt stöd. /anders

P.S. Jag har varit där på eftermiddagen idag 3:e sept, nu är hon bortkopplad från alla apparater och slangar och är flyttad till ett "vanligt" rum./anders

Saknar morgonkaffet

Då var det snart dax !

Konstigt nog känner jag mig inte speciellt oroligt. Jag hade trott att det skulle kännas jätte jobbigt nu, så här 4 timmar innan. Men jag blir så sjukt bra omhändertagen (hihi, det var ju roligt skrivet). De som jobbar här är vana vid hjärnoperationer hela dagarna och tycker inte att det är ett dugg konstigt. - Så då är det väl inte det......

- Men jag skulle kunna döda (i alla fall något litet) för en kopp kaffe.  Min rumsgranne fick just kaffe - tro att det doftar gott.........     Kan man blanda kaffe i droppet, kanske?

Mycket mediciner är det: Kortison, omeprazol, medicin mot blodproppar, mot epilepsi, panodil, nått lugnande. Och i eftermiddag blir morfinkalas.

Det hela känns lite overkligt och faktiskt lite spännande. - Men inte riktigt som om det gällde mig.

Om en stund kommer Anders. Sen ser jag inte honom för än på uppvaket sent i em. Hoppas att jag kommer ihåg vem han är - det kan bli pinsamt för mig annars - och jobbigt för honom.

Kirurgen Lars Kihlström, var precis på besök och presenterade sitt operationsupplägg. Han lät som vilken hantverkare som helst när han berättade hur han tänkte öppna luckan och  hur han tänkte stänga den igen. Borrhål, sticksåg och skruvar!
Och jag kommer att bli kontrollpatient för nån ny "fogmassa" som ska göra att borrhålen läker "snyggt och prydligt och inte sjunker in".
- Han känns hur förtroendeingivande som helst!
OK - Nu är det dax för Annika 2.0.     - Nu kör vi!

Inlagd - Värsta projektet

Jisses. Vilken projekt! Själva operationen är endast en microdetalj i hela grejen.


Men har blir man omhändertagen ska jag säga ! Dom, personalen här, har värsta kontrollbehovet. Värre än jag och Agnetha tillsammans!
Det har under dagen varit hur många prover o tester som helst. Och nu är jag helt slut och klockan är bara 3. Som tur är hittade jag precis kaffe o bullar i dagrummet.

Så här har min dag sett ut:
Dagen började med tidnings o frukostbrödsleverans utanför dörren kl 06.30 från Per. Massor av tidningar! - tusen tack Per!
Incheckning Karolinska Avd R16 kl 10.00.

Blodtryck 160/95 - för högt som vanligt.

Blodprover - helt godkända.

Fått en ”infart” monterad (se bild nedan).

Träffat en läkare som ställer allmänna frågor och gjort lite neurotester.

Kontrollerat syresättningen i blodet - 98% OK. Men - diskuterat mycket kring mina naglar (syresättningen av blodet mäts på naglarna), men det funkade. Nagellacket på tårna ryker dock - typiskt. Jag som hade matchat.

Tagit EKG.

Datotomografi (kallas även skiktröntgen). Kontrast sprutas in i blodet (kostar 500:- dosen) och består av jod som är en metall och gör att tumören som innehåller mkt blodkärl blir vit på röntgen (praktiskt).

Blödnings-tids-test. Ska vara mellan 2 och 8 min. Resultat 4,5 = godkänd igen.

Blodsockertest. 7,7. Godkänd.
Träffat en arbetsterapeut. Det var nog det svåraste på hela dagen och värst var att räkna matte baklänges - Surprice not ! Men jag klarade galant att se skillnad på en kamel och en noshörning. 27 poäng av 30 möjliga = godkänd!

I morgon kl 12 blir det operation. Beräknar återvända till världen igen ca kl 17.


Sista måltiden före operation kommer att bestå av en chokladkaka. Efter midnatt är det fasta som gäller och sen ska jag leva på dropp i ett par dagar - Smaskens !

Jag är ännu inte speciellt orolig. Tänker inte så mkt på operationen, den får kirurgen och hans team sköta!
Men känner att om jag skulle börja tänka för mycket, kan det nog bli jobbigt.... Så det låter vi blir!
Anders är på väg från Göteborg och hinner hälsa på en sväng i kväll. Men jag har haft bra hjälp här under dagen. Carolina har skött rollen som anhörig dagen. Förde noggranna anteckningar för att kunna rapportera till Anders. - Med beröm godkänd! - tack för stödet!