Lördag 4 sept

Suckarnas dag! Så sjukt yr i huvudet.

Värk inte så farligt alls. Får  2 panodil lite då och då. Ingen morfin!

Men Idag känns det tungt!   Hade hoppats på att må bättre. Försöker sitta upp för att få ordning på balansen. Ramlösa och snälla sköterskor piggar dock upp. Även om dom sticker en i fingrarna hela tiden.

Frukosten gick bra. Äta är inga problem.

Sitter i sängen och glor. Jag och de två tanterna på mitt rum  Läsa funkar inte.  Har läst texten på filten hur många gånger som helst. Lyssnar lite på musik.

Malin sa i går att det var bra att komma upp. Därför sitter jag i sängen nu. Fast jag vill ligga ner. Jag försöker kämpa och vara positiv, nåt annat hjälper inte.

Ingen rond i helgen. Men i morgon blir det sårkoll och hårtvätt.

Har haft kattvätt och borstat tänderna, Inkörd med rullstol.   Tycker att det gick bättre idag än i går. Men det surrar rejält i huvudet. Fick ta en tupplur efteråt.  Hej och hå, men det här ska mig sjutton gå./ar


Anders var på besök i eftermiddag och då prövade jag att gå. Jag gick från sängen till fönstret och från fönstret till dörren och sen tillbaka till sängen.
FRAMSTEG !!!

Opererad

Nu är operationen genomförd och Annika mår bra. Jag var och hälsade på henne igår 3-4 timmar efter operationen. Personalen tyckte att hon återhämtat sig snabbt.

Hon ligger på en övervakad sal med 4 patienter och 3 personal.

Hon är inkopplad till en maskin som kollar puls, blodtryck, blodets syremättnad mm.

Hon har en massa slangar och anslutningar kopplade till kroppen där dom kan fylla på och tappa av.

Personalen verkar ha mycket bra kontroll på vad som händer.

Jag pratade en hel del med henne och hon är i bra form, men trött.

Hon går på en massa mediciner ett tag till.

Annika hälsar till alla som läser detta. Hon är tacksam för allt stöd. /anders

P.S. Jag har varit där på eftermiddagen idag 3:e sept, nu är hon bortkopplad från alla apparater och slangar och är flyttad till ett "vanligt" rum./anders

Saknar morgonkaffet

Då var det snart dax !

Konstigt nog känner jag mig inte speciellt oroligt. Jag hade trott att det skulle kännas jätte jobbigt nu, så här 4 timmar innan. Men jag blir så sjukt bra omhändertagen (hihi, det var ju roligt skrivet). De som jobbar här är vana vid hjärnoperationer hela dagarna och tycker inte att det är ett dugg konstigt. - Så då är det väl inte det......

- Men jag skulle kunna döda (i alla fall något litet) för en kopp kaffe.  Min rumsgranne fick just kaffe - tro att det doftar gott.........     Kan man blanda kaffe i droppet, kanske?

Mycket mediciner är det: Kortison, omeprazol, medicin mot blodproppar, mot epilepsi, panodil, nått lugnande. Och i eftermiddag blir morfinkalas.

Det hela känns lite overkligt och faktiskt lite spännande. - Men inte riktigt som om det gällde mig.

Om en stund kommer Anders. Sen ser jag inte honom för än på uppvaket sent i em. Hoppas att jag kommer ihåg vem han är - det kan bli pinsamt för mig annars - och jobbigt för honom.

Kirurgen Lars Kihlström, var precis på besök och presenterade sitt operationsupplägg. Han lät som vilken hantverkare som helst när han berättade hur han tänkte öppna luckan och  hur han tänkte stänga den igen. Borrhål, sticksåg och skruvar!
Och jag kommer att bli kontrollpatient för nån ny "fogmassa" som ska göra att borrhålen läker "snyggt och prydligt och inte sjunker in".
- Han känns hur förtroendeingivande som helst!
OK - Nu är det dax för Annika 2.0.     - Nu kör vi!

Inlagd - Värsta projektet

Jisses. Vilken projekt! Själva operationen är endast en microdetalj i hela grejen.


Men har blir man omhändertagen ska jag säga ! Dom, personalen här, har värsta kontrollbehovet. Värre än jag och Agnetha tillsammans!
Det har under dagen varit hur många prover o tester som helst. Och nu är jag helt slut och klockan är bara 3. Som tur är hittade jag precis kaffe o bullar i dagrummet.

Så här har min dag sett ut:
Dagen började med tidnings o frukostbrödsleverans utanför dörren kl 06.30 från Per. Massor av tidningar! - tusen tack Per!
Incheckning Karolinska Avd R16 kl 10.00.

Blodtryck 160/95 - för högt som vanligt.

Blodprover - helt godkända.

Fått en ”infart” monterad (se bild nedan).

Träffat en läkare som ställer allmänna frågor och gjort lite neurotester.

Kontrollerat syresättningen i blodet - 98% OK. Men - diskuterat mycket kring mina naglar (syresättningen av blodet mäts på naglarna), men det funkade. Nagellacket på tårna ryker dock - typiskt. Jag som hade matchat.

Tagit EKG.

Datotomografi (kallas även skiktröntgen). Kontrast sprutas in i blodet (kostar 500:- dosen) och består av jod som är en metall och gör att tumören som innehåller mkt blodkärl blir vit på röntgen (praktiskt).

Blödnings-tids-test. Ska vara mellan 2 och 8 min. Resultat 4,5 = godkänd igen.

Blodsockertest. 7,7. Godkänd.
Träffat en arbetsterapeut. Det var nog det svåraste på hela dagen och värst var att räkna matte baklänges - Surprice not ! Men jag klarade galant att se skillnad på en kamel och en noshörning. 27 poäng av 30 möjliga = godkänd!

I morgon kl 12 blir det operation. Beräknar återvända till världen igen ca kl 17.


Sista måltiden före operation kommer att bestå av en chokladkaka. Efter midnatt är det fasta som gäller och sen ska jag leva på dropp i ett par dagar - Smaskens !

Jag är ännu inte speciellt orolig. Tänker inte så mkt på operationen, den får kirurgen och hans team sköta!
Men känner att om jag skulle börja tänka för mycket, kan det nog bli jobbigt.... Så det låter vi blir!
Anders är på väg från Göteborg och hinner hälsa på en sväng i kväll. Men jag har haft bra hjälp här under dagen. Carolina har skött rollen som anhörig dagen. Förde noggranna anteckningar för att kunna rapportera till Anders. - Med beröm godkänd! - tack för stödet!

Dags för inläggning

Nu så, på torsdag är det dags för operation - äntligen!
Inläggning på Karolinska sjukhusets Neurokirurg kl 10 i morgon förmiddag.

- Så idag har jag fixat allt som man måste ha i ordning innan man ger sig in i detta. Det vill säga, att jag har:
1. Varit och klippt mig
2. Fixat naglarna
3. Målat tånaglarna
4. Rakat benen
5. Köpt sjukhusanpassade trosor
6. Införskaffat torrschampo ifall att man inte får blöta håret på ett tag
Återstår att färga ögonfransarna (färgär inköpt), men det hinner jag i morgon bitti.
- Jag är laddad !

Överskottsenergi - 28 aug 10

Jäklar - vilken bra dag jag har haft.   Har hur mycket energi som helst och Anders bara skakar på huvudet och undrar om det flyttat in en alien istället för hans gamla fru (det har det ju kanske). Och det började redan i går kväll, då jag satte igång att rensa i mina garderober, klockan kvart över nio en fredagskväll... Fick ihop två full kassar med kläder till bättre behövande.  Gud, så skönt det kändes.

Idag har jag ägnat mig åt följande:
- Vaknade som vanligt, typ kl 5.  Gick upp, satte på kaffe, öppnade altandörren = drog i larmet och väckte Anders, grannarna och larmbolaget.  Hummm, att jag aldrig lär mig. Men nu vet vi att skalskyddet fungerar också.
- Sen städade jag hela nedervåningen, inkl bäddade rent med nya satinlakan (helt nya).
- Åkte till Kista och köpte en nessesär och ett par skor och en glass.
- Vidare till Plantagen och köpte blommor till vardagsrummet och till alla krukor utomhus. Placerade ut alla blomster på sin platser.
- Sen blev soffan med benen i högläge och korsord en stund.
- Fixade middag, tittade på Dansfeber, tittade på halva Bröllopsfotografen och somnade som en stock klockan kvart över 10.

Så värst sjuk känner jag mig inte direkt.      Nu får vi se vad jag ska hitta på i morgon........

Hjälp jag har ett månansikte - 27 aug 2010

Det här med biverkningar är inte bara kul!  - Dumma kortison!
Jag tycker faktiskt inte att jag klär i det här månansiktet. Nån påstod att det var "gulligt"..... jasså, var då?
-I don´t agree!

På vissa människor är det gulligt med röda äppelkinder - inte på mig.....    Tur att jag sparat så mycket hår i sommar så jag kan gömma mig lite.

Dessutom segar hela kroppen till sig, troligen pga vätska och framför i knäna - det blir jätte jobbigt att gå i trappor - skit segt! Anders och jag tog en lång, rask promenad på dryga timmen häromdagen. Kändes ok då, men fick "påsar" ovanför knäna.  Jag kanske överdrev motionen där. Men jag sov som en gud på natten, vilket jag inte gör annars (också en biverkning!) Nä, jag passar nog bäst just nu i soffan med ett glas vin.

Efteråt har jag läst att det kanske inte var så bra att motionera efter som kortisonet gör att även musklerna försvinner....  och eftersom man lagrar fett och vätska i ansiktet och på magen medan musklerna försvinner....  - Jag kommer snart att se ut som en huvudfoting!  Fast med jättemage.

Ännu inget besked om operation. Var dock och gjorde ögonundersökning i går. Allt var jättebra. Samma undersökning ska sen göras efter operationen, för att jämföra. - Ordning och reda på sjukhuset så långt.

Besked om behandling - 19 augusti 2010

Återbesök på Karolinska sjukhuset - Neurologen.

Träffar överläkare Lars Kihlström. Han är trevlig och saklig och berättar och visar på röntgenbilderna.
Tumören sitter precis under hjärnan, typ bakom/ovan höger öra.
Han beslutar om operation och det känns bra. Alternativet hade varit att fortsätta på medicinering och regelbundna kontroller - hur länge då i så fall, undrar man.....
Troligen blir operationen inom ett par veckor. Det är också bra. Jag vill inte gå och vänta på att få det här gjort.

Operationen går till så att man rakar bort lite hår. Gör en "lucka". Klipper bort tumören, runt om och lappar ihop igen. Ca en vecka på sjukhus och ca 6 veckors sjukskrivning. Medicinering bla mot epelepsi, liten risk för tillfällig deppression, tillfällig minnesförlust.  Tja - det ska jag väl kunna ta!  Nån får väl pigga upp mig!

På måndag ska jag ringa och få tid för operation - det känns lika bra att få det här överstökat så fort det bara går......

Shopping - 16 augusti 2010

Shoppingdag med dottern.

Det var kul, men kroppen är inte kul.  Förutom mitt månansikte har magen antagit en liknande form och jag liknar en säl.  Jag som brukar ha tajta kläder.... det är nog tillfälligtvis slut med det.

- Lösa t-shirts är det som gäller framöver. Hua!

Utskriven - 2 augusti 2010

Väckt 04.40 av stick i fingret. Det vänjer man sig inte vid, kan jag påpeka.

Efter 4 veckor på sjön, med gammeldansk " för turen" ankarwhisky för trygg hamn, eftermiddagsdrink och vi till maten, funderade jag på om vi inte skulle ta några vita dagar. Men det här är att överdriva. Omeprazolen är det enda som är bekant.

Nu gäller det att lösa korsord och äta så mycket fisk som går att uppbringa.
- Skickat hjärnan på uppladdnings- och träningsläger!

Utskriven med meddelande om att bli kallad inom 2 veckor till Karolinska för återbesök.
Medicin på nedtrappning medskickat och sjukintyg.
Nu åker i ut på sjön igen!

En sjukhusdag - 1 augusti 2010

Morgonsol genom fönstret kl fem. Kaffe o bok på akterdäck hade passat bra.


I torsdags tappade de materialistiska helt sitt värde. Nu har faktiskt värdet av att köpa en ny soffa börjat att kännas intressant igen. - Det här tar vi oss igenom och sen är vi på banan igen. Du och jag Anders.
Lugn och tråkig dag.
Carro o Anders var här, det var i alla fall kul. Pratat med vänninor.

Roligast var att röka- kröka-jöka-tanten från Tensta gick vilse och fick ledas tillbaka. Hon skulle bara kolla om det fanns smörgåsar i dagrummet, dörren bredvid vår sal. - hur kom hon ut? Hon hamnade på en annan våning Nu har dom märkt henne, ritad på henne, som en kossa !
- Och, håhå-jaja, då blev det kväller idag med. (stadig kvällsteplik därifrån).

Uppiggande besök - 31 juli 2010

Morgon blodtryck 131/83

Somnade halv tre. Efter att fått en citodon av nattpersonalen. Var lite låg och hade ont i huvudet.
Känner mig ännu lägre idag. Befinner mig mentalt under sängen. Behöver min Kurator Anders.
Anders har varit här, då blir allt genast bättre!

- Em blodtryck 140/90
Kvällsbesök. Carolina o Per. Agnetha och min Anders, förstås. Kändes riktigt upplyftande. Nu pratar jag tom med mina rums-tanter.

Magnetröntgen - 30 juli 2010

Sover hyfsat på natten, trotts att kärringarna fiser och pratar i sömnen. Anders sover i båten, lyllo han. Vaknar kl 5 och SMS,ar Anders vid halv 6, trots att man inte får.

Magnetröntgen. För ett j-vla liv!
Min älskade Anders kommer. Vi fikar.
Läkaren kommer. Talar om att tumören troligen och förhoppningsvis är "benign meningiom". Sitter i hjärnhinnorna och är godartad. - och det håller vi tummarna hårt för.
Dock, ska den väck! Och det med operation. Förr eller senare. Ser fram emot ett halvårs sjukskrivning. Röntgenfiler skickade till Karolinska där expertisen sitter. Nästa steg är att dom granskar, tar ett beslut och sen skickas jag över dit.

Hoppas på besked i morgon, men det blir nog inte flytt förrän efter helgen.
Har börjat ringa och meddelat nära och kära. - Det är jobbigt och jag betar av några i taget. Fortsätter i morgon.

Blodtryck ikväll: 150/110 (lite högt). Får kortison/betapred och omeprazol. Tror att allt det här gäller någon annan. Det här är inte realistiskt. Jag har faktiskt inte alls lust med det här! Jag vill vara ute på sjön, tillsammans med Anders.
Jobbig kväll, längtar hem, till Anders.

Tomtar på loftet - 29 juli 2010

Torsdag em. Akuten St Göran.
- Blodtryck 210/nått annat, typ lika högt.

Allt går ovanligt fort. Tror att de som vanligt inte ska hitta något fel. Blir arg på läkaren som sen påstår att det finns en knöl i huvudet (som inte borde vara där). Eftersom det, inte fanns med på min lista över möjliga fel.

- Blodtryck 160/nått mindre.
Datomografin visar problemet och beskedet känns jobbigt, men det är först när läkaren säger "det är jobbigt att komma med såna här besked." som det känns oroväckande jobbigt. Det kändes oroväckande redan när akutläkaren vill "prata" i enskilt rum och inte som till dom andra patienterna, kan lämna diagnosen i sjukhuskorridoren.

- Inlagd på avdelning 32.

Fin utsikt. Bra service, trevlig personal, maten rätt trist men ätlig. Campar med tre kärringar, som pratar om sina magar och sin avföring, ojjar sig över att det är rökförbud på sjukhuset och talar om för läkaren att dom både röker, krökar och jökar (dom är 70 resp 73). Själv saknar jag mitt eftermiddags-rosevin!

- Jobbig kväll. Inser att det är en hjärntumör. Anders är här flera gånger under kvällen. Lite nedstämda båda två, lite chockade, oroliga och undrar vad som kommer att hända. Det känns som om det är "vi" som är sjuka och inte bara jag.