Motion och friskluft = bästa rehaben

Jag har nu varit 2 veckor i Sälen. Varje dag har jag antingen åkt slalom eller längdskidor. Nä, nu ljög jag faktiskt märkte jag. Ett par dagar har det blivit endast raska långpromenader, men det är motion det också.
Världens snällaste Anders har gett mig ett par sprillans nya längdåkningsskidor, så nu har jag glid i spåret också. Det var länge sen!

Jag börjar känna mig normal igen. Trött som tusan bara efter alla aktiviteter och all frisk luft, men även här går det framåt.

Trött som ett utsketet äppelskrutt var jag i fredagskväll. Då hade vi varit i Trysil hela dagen och åkt skidor. Jätteroligt! Men mycket snö var det i backarna så det blev att hålla rejäl kontroll på dalskidan. Var köper man nya lårmuskler, någon som vet?

Men en sak är säker; att aktivera den här halvskruttiga kroppen och framför allt utomhus i friska luften, sätter fart på läkeprocessen. Jag tror att hela systemet liksom kommer igång, när man rör på sig. Det händer massa positiva saker när kroppen börjar jobba och pumpen sätter fart på blodomloppet.
Sen har jag så gulliga kompisar som ger mig hjälp med att gnugga i gång alla de små grå cellerna, som gått i vilo läge. - Tack för det Christel!

Hoppas bara att hon inte blir besviken när jag inte klarar alla uppgifter. Sån fart lär jag nämligen aldrig få på de grå!

Och nej, jag vet inte varför vissa bilder vill vara upp och ner.

Bloggen har fått en egen e-postadress

Jag, liksom många andra i min situation, söker och söker på nätet för att hitta andra människor som hamnat i samma situation. Och ibland hittar man någon som man skulle vilja prata mera med, än att bara skiva en liten kommentar.
Därför har jag lagt upp en e-postadress i bloggen    -  moonfacestory@hotmail.com
(adressen finns även i högra marginalen)

GOD FORTSÄTTNING på det nya året.

Summering och nytt år

Är i Sälen igen och firar nyår tillsammans med våra bästa vänner.

Snart har vi varit här en vecka och jag har stått på slalomskidorna ungefär varannan dag. Varje gång har det blivit mellan 4 och 8 åk beroende på ork och väder och jag ger mig själv betyget godkänt. Åkningen funkar hyfsat och det är jättekul, men jag skyndar lite långsamt. För om jag anstränger mig för mycket kommer det som vanligt en super seg dag efter och det försöker jag undvika. Lite huvudvärk,lite illamående och lite lågmäldhet mellan varven, men det minskar hela tiden. Det här låter kanske inte så bra; men jag får äntligen ta ett glas vin, eller två och det har jag verkligen saknat. Jag är måttlig, men framåt går det!

Summering av vad som egentligen hände.    -Jag insåg min egen odödlighet.

Jag har nog varit lite barnsligt navi och trott att jag varit odödlig. Och faktum är att fortfarande så lever jag, så jag vet faktiskt inte om jag är dödlig eller inte. Men jag börjar ana att jag troligen inte blir äldre än 100.

Den här storyn var lika oväntad som intressant. Jag har fått blicka in i en värld som jag inte visste existerade och det har fört med sig en hel del lärdom :

• Den svenska sjukvården har lärt mig att när det är allvar, då fungerar det verkligen
• Vi har fantastiskt duktiga läkare
• Vi har väldens snällaste vårdpersonal
• Försäkringskassan är en instans som inte gör mycket för att människor ska må bättre utan precis tvärt om
• Jag har många vänner och en underbar familj som verkligen bryr sig

Det negativa med hjärntumören är att jag har blivit lite hypokondrisk. Jag visste knappast vad det ordet betydde och jag har aldrig funderat över varför det helt plötsligt gör ont på något ställe i kroppen utan alltid avfärdat det helt kort med att jag nog rundat en dörrkarm lite hastigt eller så.
Men nu blir jag klart fundersam om det dyker upp någon symptom. Fånig! Men det här tänket ska jag jobbar hårt med att få bort, för det tillför ingenting bra. Jag vill inte bli en sån som springer till doktorn så fort jag får en sticka i fingret.

****

Det här året ska jag verkligen försöka att ta vara på. Kanske ska jag sätta upp några mål att sträva efter. Inga såna där nyårslöften som bara ska brytas, utan realistiska och bra mål.
Jag har ett jättebra liv. Jag har en underbar man, tillräckligt med goda vänner att umgås med, tillräckligt med pengar att röra mig med (fast dom kan ju liksom aldrig blir för många) och jag har tillräckligt mycket jobb. Jag lever helt enkelt precis det liv jag vill leva och att kunna göra det är helt fantastiskt. Nu gäller det att förvalta livet.

Gott Nytt År

önskar jag alla

Ta vara på det här nya året.

Slutresultat och firar

Tisdag 22/12

Jaha, då var det dax för läkarutlåtande angående senaste magnetröntgen. I går hade jag träff med kirurgen igen och han visade mig de senaste bilderna. Och kan man tänka sig - Jag har en helt normal hjärna igen.

HURRA !

Även det fyllnadsmaterial som dom knölade in för att stoppa blödningen har helt försvunnit. På insidan finns inga spår efter operationen och alla mina små grå celler har återtagit det utrymme som del dumma tumören lade vantarna på.  Det är faktiskt rätt fantastiskt, om man tänker efter.
Vid operationsstället, på utsidan är jag fortfarande lite öm och lite knölig, men det är precis som det ska och det syns inte.
Jag fick även se en bild på själva "luckan" in till boven i dramat.  Det ser faktiskt ut som om dom har använt IKEA-skruvar. Ni vet, såna där som man sätter in, en från varje sida och sen vrider den ena ett halvt varv. Såna har jag i huvudet, fast dom är gjorda av titan. Och dom lär jag få leva med resten av livet.
Jag bad att få operationsjournalen för jag tänkte att de kanske kunde vara intressant. - Vad skulle jag med den till. Jag fattar inte ett skit! Men det kanske är lika bra det, för jag vet inte om jag vill veta.

Läkaren pratade lite om den fortsatta återhämtningen. Han påstår att det här är att jämföra med att ha haft en stroke och att det nog tar 6-12 månader innan man är helt återställd. Man har samma symtom, både fysiska och psykiska. OK - det var jag nästan beredd på.
Läkaren sa också att jag inte såg rädd ut längre....... Jag håller inte med om att jag varit direkt rädd, fast fundersam har jag nog varit, men jag skulle aldrig erkänna det.

Ang min käke som vägrar att öppna sig speciellt mycket, fick jag förklaringen till. Han har skurit av muskeln där för att komma åt vid operationen. Men det är bara att träna på. Att det svullnar och gör ont är inte farligt - Det är bara att töja på! Så, snart kan jag kanske äta hamburgare igen.

Nu slipper jag snart medicinen också, för i morgon börjar nedtrappningen på epelepsitabletterna och om en vecka är jag av med dom. Så skönt! Och jag får dricka alkohol (om jag lovar att inte "hälla" i mig).
- Men, detta innebär, återigen att jag inte för köra bil..... Inte på 2-3 veckor. Pust, men okej då. Skulle jag få ett krampanfall är det inget farligt men vi ska åka till akuten för säkerhetsskull.

Nu är jag skjukskriven 3/4-tid, januari ut och jag jobbar på så mycket jag orkar.
Och går var det verkligen max. Efter läkarbesöket var jag på två jobbmöten som även krävde att jag engagerade mig (jobbigt va).
Efter det åkte jag till NK och belönade mig med en ny handväska. Jaaaaaa ! Sen åkta jag och köpte julklappar. Efter det åkte jag hem och plock-städade lite. Sen..... fick jag  - ETT GLAS VIN. Efter det somnade jag i soffan.

I dag har jag fixat jul-naglar och livet leker.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR på alla er där ute.

// Tusen kramar ifrån mig.

Magnetröntgen

Igår var det röntgendax igen!
Magnetröntgen har jag bara gjort en gång tidigare och det var direkt efter att tumören upptäcktes på S:t Görans sjukhus i juli. Tekniken man använder i magnetkameran bygger på magnetfält och radiovågor vilket tydligen ska innebära att man inte utsätts för någon strålning. -Vet inte om jag litar helt på det! Magnetkameran för ett sju jäkla liv, men den här var faktiskt lite tystare än den på S:t Göran.
Man blir körd långt in i den väldiga maskinen och ligger med hörselkåpor på sig. Via dom talar röntgensköterskorna om hur lång nästa bildserie kommer att vara. Man har också en lite gummiboll som man kan trycka på "om man får hemlängtan", som sköterskan sa. Efter 4 bildserier blir man utmatad och itryckt kontrastvätska. (Det var den som var så dyr, ca 1000:-) I går tog dom 11 serier med bilder där vardera serien är mellan 30 sekunder och 6 minuter. Det tog en stund och jag höll faktiskt på att somna.
På tisdag ska jag träffa läkaren och får svaret.  - Håller tummarna!

Magnetkamera (MRT)

Jag märkte lite senare att jag nog var lite trött. För när jag hade varit på K-rauta i Bromma, och klev ut i snön igen, hade jag fortfarande dom små söta blåa tossorna på mig.   - Pinsamt!

And moving forward

Idag är det fredag och bättre än gårdagen. På en skala 1-10 var det idag en 7:a - 8:a.

Körde ett halvhjärtat yoga pass framför TV och framför en mycket fundersam katt, som nog var helt övertygad om att nu har det fullständigt brutit ut i komplett vansinne.
Det som nästan alltid fungerat hur jag än har mått är promenader. Idag sken solen och trots att det var minus 11 grader ute tog jag en riktigt rask promenad. Återigen bland pensionärer, barnvagnar och andra sjukskrivna. 5 km på 1 timme och det känndes jättebra. - YES !!

Ny läkartid till operatören erhållen den 21 december. Då får jag domen på senaste datomografin och den magnetröntgen som görs nu på onsdag. Hoppas att han inte hittat mer än det som ska vara där den här gången..... Nu får det vara nog. Jag vill ha nubbe till mammas sill !

Min 7:a - 8:a ändrades under kvällen till en stark 9:a. Vi var på Bryggan på Ålstensmacken och åt julbord med massor av goda vänner. - Tänk vad trevligt sällskap kan göra för välbefinnandet. Trött blev jag, men vad gör det.

Jag vill passa på att skicka ett stort varmt hjärta som tack till alla er som följer bloggen och som har stöttar mig på alla andra sätt.
Alla vänner och alla släktingar - ni ska veta att det hjälper oerhört mycket.
Nu har jag äntligen blivit lite sällskaplig av mig igen, men under flera månader har jag varken orkat eller velat prata med nån, eller träffa nån. En konstig reaktion kanske men jag är glad att ni har respekterat det och ändå funnit kvar.

Tusen tack till alla er "där ute" . Jag älskar er :-)

And back again

Oj oj oj, den helgen tog på krafterna. Det är redan torsdag men jag är forfarande rätt ordentligt trött och huvudet bråkar. Men ändå är jag riktigt nöjd. Det var så skönt att känna på att kroppen funkar så bra ibland. Nu får man väl finna sig i att vara seg ett tag. Försökte powerwalka i morse på löpbandet men höll på att ramla av. Nåja, den återhämtar sig.

Jag är i alla fall igång och jobbar lite. Ja, det är inte mycket, men det ska i alla fall bli 25% utslaget på en vecka är det tänkt. Vissa dagar ½ timme och vissa 4, beroende på status.

Och igår var jag hos frissan och fixade till frisyren och lite färg. - Jätteskönt! Det var 4 månader sedan. Jag tog ett kort på mitt nya jag men såg så fruktansvärt rynkig ut, så det tänker jag inte lägga ut!

And keep on trying

Nästa testkörning: Längskidåkning.

Det här gick riktigt bra! Och det var så underbart vackert i skogen, trots att det snöade en del på slutet.

Det var inte mycket uppspårat, men Jag och Anders tog en vända fram och tillbaka i det som fanns uppe vid HC/Högfjällshotellet. Totalt var vi ute 45 min och farten var relativt god så vi gjorde nog sissådär 5 km i alla fall. - Underbart!

Keep trying

Jag ägnar tid åt att försöka få fart på kroppen igen. Konditionen är i botten, ett kassaskåp är betydligt smidigare och det är enklare att böja en stålbalk än mina morgon-knän. Så, varje dag som jag känner att det finns lite energi, försöker jag att prova på något och träna på något. Jag har tidigare varit rätt flitig med mina promenader, som jag utökat och speedat upp varteftersom kroppen tillåtit. Nu har jag kört yogapass(framför TV,n) , gått och sprungit på löpbandet (hemma), kört lite styrketräning (också hemma) och varit på gympa (baspass). Ibland funkar det jättebra och ibland lite sämre. Orken och energin varierar rätt mycket och vissa dagar är jag så trött att det räcker med att borsta tänderna, men om jag inte testar mig fram så blir det ju aldrig bättre. So - keep trying!

Igår tog jag ett stort kliv till, faktiskt det största hittills. Vi är i Sälen över helgen och här är man ju för att åka skidor. Så jag kastade mig förstås ut i slalombacken.  Ååååh, skit, mina stackars ben......... Men det gick, och det var inte konditionen som var sämst utan musklerna (som vanligt). Dessutom pendlade temperaturen mellan -16 och -17, så det blev bara 5 åk.    -Men jag kunde.....
 - Jag har åkt slalom! Och idag hoppas jag kunna testa längdåkning.

Stilen är inte den bästa, men jag lovat att den ska blir bättre längre fram på säsongen.

Det senaste veckorna har jag haft ont i huvudet totalt tre gånger. Illamåendet kommer inte heller lika ofta. Men det dyker fortfarande upp någon gång i mellanåt. - Framför allt när det är något som måste göras (typ ta hand om disken, mangla lakan och gå ut med soporna....) Såret är lite ömt och fortfarande har jag stora problem med min käke, men det är allt.

Inget nytt läkarbesök närmaste veckorna. Farbror doktorn vill först att jag även gör en magnetröntgen och det är bokat till den 16 dec. Tydligen så tittar han på olika saker från den röntgen och från datortomografin.
Jag är försöksobjekt i ett forskningsprojekt där dom bla provar en ny typ av cement. Hahaha det låter nått det! Man undrar just vad dom har gjutit eller byggt för nått i huvudet på mig. Nått fundament av något slag. Dom kanske har byggt en lite bro. En bro mellan det ekonomiska centrat och shoppingcentrat, så att  jag blir ännu bättre på spendera pengar. Nä, i verkligenheten är det så att dom testar ett nytt material för att täppa igen borrhålen (det här är faktiskt sant).

So long...

Fortsättning följer..............

Det här stället kan jag vid det här laget. Aldrig tidigare i hela mitt liv har jag ens varit i närheten av ett "frikort" och nu har jag användt det så många gånger att jag tappat räkningen.

Tillbaka igen för kontrollröntgen.

Jag försökte verkligen tänka positiva tankar och låg där och log. Allt för att min hjärna skulle ge ett så positivt intryck som möjligt, eller snarare avtryck.             -Hoppas att det funkade :-).

Nu väntar jag med spänning på kallelse till läkaren för att få reslutatet och hoppas att mina goda tankar syntes på plåtarna.  

I går följde jag med Anders på gympan. Hopp och stutts! Det gick riktigt bra. Det var ett baspass vilket nog var en bra början. Körde ett yoga pass framför DVDn i måndags och fick riktigt skön träningsvärk.

Onsdagen var ett riktigt lågvattenmärke, framför allt psykiskt. Däremot var både måndagen, tisdagen och torsdagen riktigt bra dagar och då gäller det att passa på.

Om två veckor har jag lovat Elin på försäkringskassan att börja jobba 25%. Det kommer säkert att funka om utvecklingen går som den gått den senaste tiden. Jag har praktiserat hos mig själv i två veckor och det är ungefär den arbetstiden jag fått ihop, totalt sett. Vissa dagar funkar inte, men vissa går riktigt bra. Visserligen ibland genom att stödja vissa läkemedelsfabrikanter, men det är nog sånt man får ta.

 (Hahaha "får ta"... det var ju roligt! Som i "får ta" huvudvärkstabletter" typ :P )

Livet rullar på

Nu har jag inte gjort något inlägg på några dagar och det beror bara på att läget är ganska oförändrat. Oförändrat rätt bra, faktiskt.

Jag testar mig fram och provar vad kroppen gillar i motionsväg. Mina raska promenader fungerar utmärkt. Jag har testat yoga och fuskade bara lite. Testade styrketräning, slutade efter 20 minuter när kroppen sa ifrån - men det var helt ok.  

Sitta framför datorn fungerar ibland, ibland inte. Stickar lite ibland men blir fortfarande lätt illamående när jag fokuserar. Jag har ofta lite ont i huvudet på dagarna men inte värre än att ett par piller har effekt och det är inte varje dag.  Är något öm i huvudet vid operationsärret, men det behöver inte betyda något.

Nu avvaktar jag röntgen den 26:e nov och efter det åker vi till Sälen några dagar. Men innan dess ska vi på 60-års kalas!

Nya naglar...... med barnsliga klistrmärken. Kändes kul!

Dags att sluta mesa

Nu är det hög tid att SLUTA MESA !

Jag måste verkligen försöka att återgå till normallivet. Och så länge kroppen inte protesterar genom att ge mig allt för elaka käftsmällar kommer jag att utmana den.

I söndags var det fint väder igen, så jag kunde inte hitta på någon som helst anledning till att inte gå ut. Eftersom det är dags att försöka vinna kondition och förlora kilon, tog jag med mig vandrarstavarna och gick en riktigt rask stavgångspromenad. En timme och en kvart var jag ute och det kändes jättebra. Även efteråt. (Och jag fick träningsvärk. Det, var länge sen)

Nu har jag även börjat provjobba lite. Har tillbringat några timmar om dagen framför datorn och det känns som om det kommer att funka. Meddelade min uppdragsgivare i Örebro och dom blev verkligen jätteglada! Tänkt - dom sa att dom hade saknat mig....

Jag och hjärnan har även varit på 2 middagar och ett restaurangbesök. Ingen alkohol och inget nattsudd, men ändå.... det känns som länge sen.

När jag aktiverar mig och framför allt anstränger hjärnan längre stunder får jag, typ nån sorts spänningshuvudvärk, framför allt på kvällen. Men det är det värt och det botas enkelt med ett litet piller. Jag mår mycket bättre mentalt, av att komma tillbaka till den verkligenheten där alla andra verkar ha hållit till medan jag varit sjuk.

- Och mitt gnäll över huvudvärk och illamående kommer ni nog att slippa, med tiden.

Idag är en annan dag än i går

Den här är min morgon, varje morgon. Katt, kaffe och Nyhetsmorgon. Jag älskar mina mornar.

Idag har det varit en helt annan dag än det var igår. Jag har nämligen mått jättebra idag. I alla fall med mina mått mätt.  Och eftersom vädret var riktigt vänligt så tog jag en hyfsat rask promenad runt kyrksjön. Jag har även gått igenom min mailkorg och jag har sorterad lite papper. Allt utan att må allt för illa.

Nu är det kväll och jag har lite lite ont i huvudet, men det känns faktiskt fortfarande helt ok. Nu hoppas jag bara att det håller i sig.

Hangover

I fredags var vi på IKEA, Chilli och MIO. I lördags var vi på Coop, Bromma Blocks och Systembolaget. I söndags var jag och tittade på Carolinas lägenhet och på födelsedagsmiddag hos mamma och pappa, med hela tjocka släkten. Redan efter det kände jag mig lite sliten och bestämde mig för att ta några lugna dagar och ladda. Men, det gick inte..  I måndags var jag ute på ägorna och krattade lite löv och klippte bort några grenar. Det var jätte skönt ute. Det kändes bra att för en gångs skull göra lite nytta och Cayley tyckte det var kul och klättrade i träden. - Jag får ju snart nått slags utbrott, om jag bara ska sitta här hemma och glo.

Men, i dag är det onsdag och jag mår inget vidare. Jag är jätte trött, har lätt huvudvärk, ökat sus i huvudet och mår lite sisådär. Jag tror att jag är bakis, efter 4 dagars aktiviteter.
I går latade jag mig hela dagen och det lutar åt det samma idag. Jag ger mig själv m.a.o några rehabiliteringsdagar.

En positiv förändring: Jag har fått bättre närseende. Kan läsa SvD utan läsglasögon :-)

Och nu: - Plats i soffan och studera flygande höstlöv!

Fakta om hjärntumörer

Nu har jag lagt upp en flik i bloggen som heter "Fakta om hjärntumörer".
Där har jag försökt att ge lite information om den typ av tumör som jag drabbades av.

Jag blir själv väldigt informationshungrig när sånt här händer, men det har varit jättesvårt att hitta fakta. Därför har jag försökt att sammanställa det lilla jag hittat på den sidan och hoppas att det kan vara till någon hjälp för den som vill veta mera.


Ni hittar den överst i bloggen, till höger om "Startsida".