Slutresultat och firar

Tisdag 22/12

Jaha, då var det dax för läkarutlåtande angående senaste magnetröntgen. I går hade jag träff med kirurgen igen och han visade mig de senaste bilderna. Och kan man tänka sig - Jag har en helt normal hjärna igen.

HURRA !

Även det fyllnadsmaterial som dom knölade in för att stoppa blödningen har helt försvunnit. På insidan finns inga spår efter operationen och alla mina små grå celler har återtagit det utrymme som del dumma tumören lade vantarna på.  Det är faktiskt rätt fantastiskt, om man tänker efter.
Vid operationsstället, på utsidan är jag fortfarande lite öm och lite knölig, men det är precis som det ska och det syns inte.
Jag fick även se en bild på själva "luckan" in till boven i dramat.  Det ser faktiskt ut som om dom har använt IKEA-skruvar. Ni vet, såna där som man sätter in, en från varje sida och sen vrider den ena ett halvt varv. Såna har jag i huvudet, fast dom är gjorda av titan. Och dom lär jag få leva med resten av livet.
Jag bad att få operationsjournalen för jag tänkte att de kanske kunde vara intressant. - Vad skulle jag med den till. Jag fattar inte ett skit! Men det kanske är lika bra det, för jag vet inte om jag vill veta.

Läkaren pratade lite om den fortsatta återhämtningen. Han påstår att det här är att jämföra med att ha haft en stroke och att det nog tar 6-12 månader innan man är helt återställd. Man har samma symtom, både fysiska och psykiska. OK - det var jag nästan beredd på.
Läkaren sa också att jag inte såg rädd ut längre....... Jag håller inte med om att jag varit direkt rädd, fast fundersam har jag nog varit, men jag skulle aldrig erkänna det.

Ang min käke som vägrar att öppna sig speciellt mycket, fick jag förklaringen till. Han har skurit av muskeln där för att komma åt vid operationen. Men det är bara att träna på. Att det svullnar och gör ont är inte farligt - Det är bara att töja på! Så, snart kan jag kanske äta hamburgare igen.

Nu slipper jag snart medicinen också, för i morgon börjar nedtrappningen på epelepsitabletterna och om en vecka är jag av med dom. Så skönt! Och jag får dricka alkohol (om jag lovar att inte "hälla" i mig).
- Men, detta innebär, återigen att jag inte för köra bil..... Inte på 2-3 veckor. Pust, men okej då. Skulle jag få ett krampanfall är det inget farligt men vi ska åka till akuten för säkerhetsskull.

Nu är jag skjukskriven 3/4-tid, januari ut och jag jobbar på så mycket jag orkar.
Och går var det verkligen max. Efter läkarbesöket var jag på två jobbmöten som även krävde att jag engagerade mig (jobbigt va).
Efter det åkte jag till NK och belönade mig med en ny handväska. Jaaaaaa ! Sen åkta jag och köpte julklappar. Efter det åkte jag hem och plock-städade lite. Sen..... fick jag  - ETT GLAS VIN. Efter det somnade jag i soffan.

I dag har jag fixat jul-naglar och livet leker.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR på alla er där ute.

// Tusen kramar ifrån mig.

Magnetröntgen

Igår var det röntgendax igen!
Magnetröntgen har jag bara gjort en gång tidigare och det var direkt efter att tumören upptäcktes på S:t Görans sjukhus i juli. Tekniken man använder i magnetkameran bygger på magnetfält och radiovågor vilket tydligen ska innebära att man inte utsätts för någon strålning. -Vet inte om jag litar helt på det! Magnetkameran för ett sju jäkla liv, men den här var faktiskt lite tystare än den på S:t Göran.
Man blir körd långt in i den väldiga maskinen och ligger med hörselkåpor på sig. Via dom talar röntgensköterskorna om hur lång nästa bildserie kommer att vara. Man har också en lite gummiboll som man kan trycka på "om man får hemlängtan", som sköterskan sa. Efter 4 bildserier blir man utmatad och itryckt kontrastvätska. (Det var den som var så dyr, ca 1000:-) I går tog dom 11 serier med bilder där vardera serien är mellan 30 sekunder och 6 minuter. Det tog en stund och jag höll faktiskt på att somna.
På tisdag ska jag träffa läkaren och får svaret.  - Håller tummarna!

Magnetkamera (MRT)

Jag märkte lite senare att jag nog var lite trött. För när jag hade varit på K-rauta i Bromma, och klev ut i snön igen, hade jag fortfarande dom små söta blåa tossorna på mig.   - Pinsamt!

And moving forward

Idag är det fredag och bättre än gårdagen. På en skala 1-10 var det idag en 7:a - 8:a.

Körde ett halvhjärtat yoga pass framför TV och framför en mycket fundersam katt, som nog var helt övertygad om att nu har det fullständigt brutit ut i komplett vansinne.
Det som nästan alltid fungerat hur jag än har mått är promenader. Idag sken solen och trots att det var minus 11 grader ute tog jag en riktigt rask promenad. Återigen bland pensionärer, barnvagnar och andra sjukskrivna. 5 km på 1 timme och det känndes jättebra. - YES !!

Ny läkartid till operatören erhållen den 21 december. Då får jag domen på senaste datomografin och den magnetröntgen som görs nu på onsdag. Hoppas att han inte hittat mer än det som ska vara där den här gången..... Nu får det vara nog. Jag vill ha nubbe till mammas sill !

Min 7:a - 8:a ändrades under kvällen till en stark 9:a. Vi var på Bryggan på Ålstensmacken och åt julbord med massor av goda vänner. - Tänk vad trevligt sällskap kan göra för välbefinnandet. Trött blev jag, men vad gör det.

Jag vill passa på att skicka ett stort varmt hjärta som tack till alla er som följer bloggen och som har stöttar mig på alla andra sätt.
Alla vänner och alla släktingar - ni ska veta att det hjälper oerhört mycket.
Nu har jag äntligen blivit lite sällskaplig av mig igen, men under flera månader har jag varken orkat eller velat prata med nån, eller träffa nån. En konstig reaktion kanske men jag är glad att ni har respekterat det och ändå funnit kvar.

Tusen tack till alla er "där ute" . Jag älskar er :-)

And back again

Oj oj oj, den helgen tog på krafterna. Det är redan torsdag men jag är forfarande rätt ordentligt trött och huvudet bråkar. Men ändå är jag riktigt nöjd. Det var så skönt att känna på att kroppen funkar så bra ibland. Nu får man väl finna sig i att vara seg ett tag. Försökte powerwalka i morse på löpbandet men höll på att ramla av. Nåja, den återhämtar sig.

Jag är i alla fall igång och jobbar lite. Ja, det är inte mycket, men det ska i alla fall bli 25% utslaget på en vecka är det tänkt. Vissa dagar ½ timme och vissa 4, beroende på status.

Och igår var jag hos frissan och fixade till frisyren och lite färg. - Jätteskönt! Det var 4 månader sedan. Jag tog ett kort på mitt nya jag men såg så fruktansvärt rynkig ut, så det tänker jag inte lägga ut!

And keep on trying

Nästa testkörning: Längskidåkning.

Det här gick riktigt bra! Och det var så underbart vackert i skogen, trots att det snöade en del på slutet.

Det var inte mycket uppspårat, men Jag och Anders tog en vända fram och tillbaka i det som fanns uppe vid HC/Högfjällshotellet. Totalt var vi ute 45 min och farten var relativt god så vi gjorde nog sissådär 5 km i alla fall. - Underbart!

Keep trying

Jag ägnar tid åt att försöka få fart på kroppen igen. Konditionen är i botten, ett kassaskåp är betydligt smidigare och det är enklare att böja en stålbalk än mina morgon-knän. Så, varje dag som jag känner att det finns lite energi, försöker jag att prova på något och träna på något. Jag har tidigare varit rätt flitig med mina promenader, som jag utökat och speedat upp varteftersom kroppen tillåtit. Nu har jag kört yogapass(framför TV,n) , gått och sprungit på löpbandet (hemma), kört lite styrketräning (också hemma) och varit på gympa (baspass). Ibland funkar det jättebra och ibland lite sämre. Orken och energin varierar rätt mycket och vissa dagar är jag så trött att det räcker med att borsta tänderna, men om jag inte testar mig fram så blir det ju aldrig bättre. So - keep trying!

Igår tog jag ett stort kliv till, faktiskt det största hittills. Vi är i Sälen över helgen och här är man ju för att åka skidor. Så jag kastade mig förstås ut i slalombacken.  Ååååh, skit, mina stackars ben......... Men det gick, och det var inte konditionen som var sämst utan musklerna (som vanligt). Dessutom pendlade temperaturen mellan -16 och -17, så det blev bara 5 åk.    -Men jag kunde.....
 - Jag har åkt slalom! Och idag hoppas jag kunna testa längdåkning.

Stilen är inte den bästa, men jag lovat att den ska blir bättre längre fram på säsongen.

Det senaste veckorna har jag haft ont i huvudet totalt tre gånger. Illamåendet kommer inte heller lika ofta. Men det dyker fortfarande upp någon gång i mellanåt. - Framför allt när det är något som måste göras (typ ta hand om disken, mangla lakan och gå ut med soporna....) Såret är lite ömt och fortfarande har jag stora problem med min käke, men det är allt.

Inget nytt läkarbesök närmaste veckorna. Farbror doktorn vill först att jag även gör en magnetröntgen och det är bokat till den 16 dec. Tydligen så tittar han på olika saker från den röntgen och från datortomografin.
Jag är försöksobjekt i ett forskningsprojekt där dom bla provar en ny typ av cement. Hahaha det låter nått det! Man undrar just vad dom har gjutit eller byggt för nått i huvudet på mig. Nått fundament av något slag. Dom kanske har byggt en lite bro. En bro mellan det ekonomiska centrat och shoppingcentrat, så att  jag blir ännu bättre på spendera pengar. Nä, i verkligenheten är det så att dom testar ett nytt material för att täppa igen borrhålen (det här är faktiskt sant).

So long...