Konstigt nog känner jag mig inte speciellt oroligt. Jag hade trott att det skulle kännas jätte jobbigt nu, så här 4 timmar innan. Men jag blir så sjukt bra omhändertagen (hihi, det var ju roligt skrivet). De som jobbar här är vana vid hjärnoperationer hela dagarna och tycker inte att det är ett dugg konstigt. - Så då är det väl inte det......- Men jag skulle kunna döda (i alla fall något litet) för en kopp kaffe. Min rumsgranne fick just kaffe - tro att det doftar gott......... Kan man blanda kaffe i droppet, kanske?
Mycket mediciner är det: Kortison, omeprazol, medicin mot blodproppar, mot epilepsi, panodil, nått lugnande. Och i eftermiddag blir morfinkalas.
Det hela känns lite overkligt och faktiskt lite spännande. - Men inte riktigt som om det gällde mig.
Om en stund kommer Anders. Sen ser jag inte honom för än på uppvaket sent i em. Hoppas att jag kommer ihåg vem han är - det kan bli pinsamt för mig annars - och jobbigt för honom.Kirurgen Lars Kihlström, var precis på besök och presenterade sitt operationsupplägg. Han lät som vilken hantverkare som helst när han berättade hur han tänkte öppna luckan och hur han tänkte stänga den igen. Borrhål, sticksåg och skruvar!
Och jag kommer att bli kontrollpatient för nån ny "fogmassa" som ska göra att borrhålen läker "snyggt och prydligt och inte sjunker in".
- Han känns hur förtroendeingivande som helst!
OK - Nu är det dax för Annika 2.0. - Nu kör vi!
1 kommentar:
Välkommen tillbaka och vad bra att du blev nöjd över tidningarna.
Kram /Per
Skicka en kommentar